Jag kan inte sova fast jag är dödstrött. Jag vill inte skriva fast jag har massor som behöver komma ut i friheten.
Jag behöver hjälp att ta tag i mig själv och grubbleriet som kommer varje år vid den här tiden. Som ett brev på posten när kvällarna blir mörka och långa och planer ska spikas för årets slut, och den där skitveckan som ska vara så ljus och mysig...
Men jag orkar inte.
Istället så försöker jag se det fantastiska i att jag har fått en ny tjänst med extra allt. Jag längtar utmaning och utlandsresor. Jag suger i mig alla fina ord och komplimanger jag får från nya och gamla deltagare på mina pass. Det kommer så oerhört lägligt att jag vill gråta lite för varje varmt ord som riktas åt mitt håll.
Men det räcker ändå inte när sömnen vägrar infinna sig och hjärnan och hjärtat jobbar på högvarv.
Jag längtar vår, och blonda gudbarn, och mig själv.
Jag längtar efter mig själv.
