Då och Nu

Från det här:

Till det här:

Jag är sjukt imponerad.

Ikväll har jag tittat på både Nu och Då

med fina tjejer som sällskap.

Genialt för en fredag som denna.

Välkommen helg,

igen.



Namnsdagen som nästan ingen glömde tack var FB

Hurra och Grattis till mig!

Människornas hjälpare.

Det är jag.

From now on...

Jag tänkte mig att jag ska vara lite mer som han den där Bachelor.
Fast som tjej.

The Bachelorette.





Hur göööööör man?!?!

Angående morgondagen

Idiotisk kommersiell dag som borde avskaffas.

Alla dagar ska vara fina om man väljer att spendera dessa med någon i ett förhållande.

Men jag kanske bara är extra känslig och förbannad i år...

Jag läser mina tidigare inlägg och ser det du såg förra veckan Jennie, det började verkligen redan efter en månad egentligen. Det är så tydligt såhär i efterhand...Varför valde jag att blunda för det uppenbara så länge?

Vilken tur att jag lär mig av mina misstag....Eller?

Fakir Sandy

Jag plågar mig själv med att titta på bilder som uppdateras på FB. Det är event i Båstad, det som vi var iväg och preppade i somras tillsammans. Jag skule varit där men uppenbarligen är jag utbytt även där. Nu är han där med henne. Jag gjorde allt jobb och någon annan får njuta av det...

Men som finaste E sa idag på gymmet: -Men vad får hon egentligen, i slutändan?

Ja, egentligen...det är ju inget jag vill ha längre, men det gör ändå ont. Jag fick ändå en lite ont i magen när jag ser att han inte längre är vän med mamman till barnen och jag antar att det är för att hon inte vill vara hans vän på FB nu när han har träffat någon annan. Hon är säkert pissed och jag vet att hon ger honom det helvete som jag inte kan göra.

Och den vetskapen är den enda bra aspekten just nu när det gäller den här härvan...Är jag en hemsk männsika som känner så?

Ny soffa, nytt bord, ny färg..

Så här ser det ut just nu...Orkar inte fixa mer nu.

Efter en lördag ut i Kungens kurva vill jag bara självdö i min sjuuuukt sköna soffa...Förstår inte riktigt hur vi tänkte idag när vi åkte dit.

Och jag kan inte ens skylla på bakisångest eftersom jag var så städad såååå igårkväll när vi firade B:s födelsedag. Det är ju en dag imorgon också sa tanten och gick upp tidigt för att köra sin lördagsklass imorse, med lite lagom lätt huvudvärk.

Imorgon hoppas jag få mysa med Cc :)

Every action has a reaction

Jag funderar på om jag ska prata med henne.
Sen tänker jag att det inte skulle vara någon bra idé alls.
För vad skulle det ge mig?
Skulle jag må bättre av att säga det jag tycker och tänker?

Eller skulle det bara hjälpa henne att trampa vidare över och igenom de spillror som en gång brukade vara jag.

Jag svarar på mail

Hej L,

Jag skulle uppskatta om du tog bort mig från din sändlista.

Vänligen
S

Not so pleased anymore

Jag målar.
Färgen kommer inte räcka till både vardagsrum och sovrum.
Inte lika nöjd längre.
Inte alls.
..
Och samtal med först pappa och sedan mamma gör ingenting bättre.
Skuldkänslor orkar jag inte med just nu.
Särskilt inte för att jag råkar fylla år och ännu inte bestämt några planer med släkten.

Transformers

Är jag för trött om jag tycker att denna film är bra och maskinerna lite roliga?

Insomnia

Det här med att inte gå och lägga sig om kvällarna...
Jag undrar hur länge det håller?

Question?

Är det smart att jag tittar på The Bachelor just nu?
Det är hemma-dejtsprogrammet och fyra tjejer kvar.
Snart kommer han att välja bort en av dom och hon kommer att krossas och bli ivägskickad själv i en limo. Hysteriskt gråtande.

Redan nu sitter en tjej och gråter för att killen är såååå perfekt...

Eller ska jag kanske bara sätta på SATC och älska men samtidigt hata vetskapen om att Carrie och Mr. Big får varandra till slut? Jävla happy ending shit.

Andra sidan kanske?

Men det här med att vara lesbisk?
Det kanske inte är så tokigt iaf....

My gaaaad vad jag skrattade när fina E kläckte den kommentaren tidigare ikväll. Det var nämligen exakt det jag tänkte sekunden innan hon sa det och samma sak som B kläckte i söndags när vi ältade alla jävla svin och fan och hans moster. Bara problem med män, överallt och för alla.

Det var en fin tanke. En stund iaf.

Sandy - Simply Better

Jag vet inte om nr 2 här nedan. Men jag vet att jag har världens finaste vänner både nära och längre bort. På något sätt har dom lyft mig och fått mig igenom nr 2 och att nu ge nr 3 ett försök. Utan piller. Men med Bella tätt intill, hon är bättre än alla piller i hela världen.

Utan mina fina hade jag inte klivit upp ur sängen imorse, utan dom hade jag begravt mig själv i ett djupt svart avgrundshål. Och jag hade inte kommit upp. Jag är så förstörd,arg,ledsen,besviken och trasig. Men jag vet efter idag var jag ska börja plocka upp skärvorna, och jag vilka som kommer hjälpa mig.

Utan dom är jag ingen.
Med dom är jag allt.
Och jag är stark och jag värd bättre.

Smärta är svaghet som lämnar kroppen.
Snart är jag superwoman igen.

Kärlek till er.
Styrka till mig.
Amen.

Så Mycket Bättre

Jag är trasig.

På riktigt.

Min finaste säger att jag sörjer något som gått bort och inte finns mer. Som kanske aldrig kommer finnas mer. Och jag tror henne. Jag håller mig för mig själv och pratar med mina närma, så mycket som det nu går att prata. Ibland går inte ens det. Det enda jag kan göra är att släppa på känslorna och låta det riva och slita och låta tårarna strömma fritt. Som nu.

Vi har pratat idag. Vi måste styra upp Åre. Vi måste planera och det kommer olägligt. Allt kommer alltid olägligt säger han. Han säger att han aldrig mått så dåligt och frågar hur jag mår, jag frågar om han vill höra sanningen eller om jag ska ljuga. Och så skrattar vi uppgivet. Det är en av de saker som jag saknar mest. Att få skratta. Vi kan alltid skratta, få varandra att skratta hejdlöst, även nu, mitt i allt elände. Sen pratar vi bara jobb men lyckas inte boka in det där mötet. Det får bli imorgon. Eller nått.

Jag skurar mer träplattor, jag lägger pussel på badrumsgolvet, jag tvingar mig själv att äta och dricka, fryser in matlädor, tvättar och plockar disk. Och jag känner allt som känns. Tungt men ändå förlösande på samma gång.

Sen börjar äntligen Så mycket bättre. Sista avsnittet och jag hoppas på gråtkalas. Ännu mer. Bring it or fuck off. Det är skönare efteråt har jag märkt. Och Lasse är så söt och påminner så mycket om pappa. Och Petter och Petra och Plura är mina nya kärlekar och Lill-Babs och Thomas känns härligt störda hur det än är...

Och när reklampausen kommer och signaturmelodin spelas känns det Så Mycket Bättre.

Men det blir bättre om vi är tillsammans..
Det bli bättre för o'o'oss...

...

Isn't it Ironic

Sjunger någon ljuvlig brud på Talang. Jag och Ingrid njuter fräsch middag och hemsk film. Vi laddar för morgondagens pass som kommer ha fokus Abs n Ass.

För övrigt hatar jag min iPhone. Cc, du kan skippa den för tillfället :) Just nu är den inne på lagning. EFTER TVÅ DAGAR!!!

Hata Apple!

Så, nu är jag klar.

Nämen, bjuder ni? Vad trevligt

Jag har varit på Hotellet ikväll. Körde ett stenhårt combat pass till halv sju och gjorde mig iordning med några läckra kollegor efter det. Vi hade inte så bråttom. Eller jag hade egentligen bråttom men glömde bort hur cranky jag kan bli utan mat. Anyways, vi kom från gymmet vid 20.00. Vid det laget hade jag kommit på hur tokigt det kan bli utan mat och sa att jag måste äta. Skit samma vart, jag måste ha mat. NU.

Så vi åkte till Östermalmstorg och klickade och klackde oss fram till Hotellet. Trevligt ställe, jag kan ha varit där förut. I en annan tid. Jag rycker iaf upp dörren och svarar precis på Lindas fråga om jag inte dör och vill äta någonting?
- Jo, men dom kan väl ge mig mat här för fan!

-Välkommen, jo vi har mat här... är det någon som piper från ena hörnet av entrén. En liten vakt eller nått står i ett hörn och trycker.

Jamenvisst, här kommer jag och jag ska ha mat. Inser att den approachen kanske inte funkar annat än i dörren så när vi kommer upp på hyllan där alla proppfulla bord är frågar jag en fin kille som jobbar där om det finns någon möjlighet att få ett bord pronto eftersom jag verkligen måste få någonting i magen? Sen ler jag, lägger huvudet på sned och tittar med bedjande ögon på den lilla stackaren. Han ilar genast iväg till hovmästaren, pekar på mig och mitt entourage av två snygga brudar. Prat, prat, fix, trix, snart, vi gör allt vi kan, får vi bjuda på vin så länge?

Det går bra, vi får vin och lite senare ett bord. Vrålhungrig är jag vid det här laget, egentligen ett under att jag inte dog på stället innan vi ens fick vårt bord. Så menyn. Jag tittar, väljer, vräker i mig i tanken av allt men bestämmer mig för kycklingen. Och baconlindade haricots vert. Och babybladspenat med rädisor och bulgur. Och citronrisotton. Mumma! Skål och klirr och vilken bra service vi fick! Va?! Lucky us!

Sen kommer brödet och smöret och de sju svåra åren. Vi väntar. Och väntar. Jag rensar brödkorgen. Väntar. Frågar efter maten. Snart klar. Ber om en ny brödkorg. Slut innan hon ens hunnit ställa ned den på bordet. Väntar. Frågar. Det är såååå nära nu säger hon, en av våra servitriser. En annan servitör kommer fram efter ytterligare 18 minuter och frågar om vi vill ha lite mer vin, vi har ju väntat så länge nu. Ja tack. Vinet kommer och precis efter det maten. Halle och luja!

Äter, njuter, dricker antioxidanter och mår prima. Finally. Pratar strunt och sex and the city, läppstiftskillen som den ena har träffat men dumpat just pga smeknamnet, och sen var det exet som den andra messade med för kvällen. Mingla lite kanske? Jepp. Check please.

-Men tjejer, vi bjuder på det här ikväll. Ni fick ju vänta så länge. Ha en trevlig kväll istället och kom gärna tillbaka.

Shank you, spank you. Allt är förlåtet. Jag gillar fortfarande Hotellet. Väldigt mycket faktiskt. Helt fantastisk service trots väntan och sedan plåster på magsåren i form av gratis middag och vin.

Tack brudar för en ljuvlig kväll!

Välkommen hem!

Jag gick upp till herrskapet en trappa upp tidigare i eftermiddag. Ville presentera mig på ett ordentligt sätt eftersom det inte hanns med innan dom åkte till Spanien i höstas. Det var lite stressigt mellen blindhet, sjukhusbesök och pendling och vips så var dom borta.

Anyways, jag köpte blommor och gick och ringde på dörren.

Hepp, så var det rödvin och samtal om adoption och Norrland i två timmar.

Precis vad jag behövde, faktiskt.

Happy Valborg!

Oh brother where art thou?

Ikväll var tanken att vi skulle ha gathering of the cousins. Alla samlade på ett och samma ställe för första gången på flera år. Så blir det inte nu, men det var nära den här gången i alla fall! Vi som befinner oss i landet kommer träffas iaf och käka lite god mat och snacka lite skit. Han som sitter fast hemma på andra sidan jorden får vi vänta lite till på. Som vanligt när det gäller bror alltså. Vi håller andan och hoppas på att han kan bjuda på sin närvaro på farfars 90-årsdag nu på fredag...Om det ser mörkt ut på himlen så andas vi alla ut samtidigt och blåser allt vad vi kan mot sydost. Det borde funka.