Fast det tänker jag ju inte göra.
Hallå?!?
JAG FYLLER ÅR!!!!
HIPP HIPP HURRAAAAAAAAAAA
FÖR MIG!!!
Jag älskar mig mest i hela världen!
Nu ska jag hänga tvätten, dammsuga
och betala räkningarna.
Oh Happy Day!
Pöss da!
söndag 28 februari 2010
torsdag 25 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
Långt, oviktigt inlägg om mitt ytterst spännande liv
Jag hade en pissig dag igår.
Skulle möta upp en hantverkare ute i Kista kl 9.30 men eftersom kollektivtrafiken i Stockholm fungerar såååådäääär just nu så sa jag skulle bekräfta tiden när jag befann mig på tuben. Om jag mot alla odds inte skulle hinna så tänkte jag vara schysst att meddela detta. Han hade från början föreslagit att jag skulle komma ut dit till 07.30 och jag ba:
-MOAHAHAA, skulle inte tro det!!
Så jag kompromissade med 9.30 eftersom jag ändå hade ett möte kl 10.00 och ett kl 13.00 därute i ödebygden iaf. Anyways, när jag så är på tuben och blå linjen fungerar utan störningar skickar jag iväg ett sms för att tala om att jag kommer vara där i tid och vi syns snart. Typ. Svaret som kommer från hantverksidioten är att han har ett annat ärende han är på väg till och inte kommer till 9.30. Ass wipe! Han kommer lite senare men jag är väl kvar ett tag? Jo, till klockan 10 när låssmeden kommer och byter ett lås men sen drar jag fort som fan. Hatar vischan, det är kallt och blåser som ett as därute och jag blir jämt sjuk efter att jag har varit där. Stanna kvar lite? Skulle inte tro det (förrutom till mötet kl13.00 men det behöver inte han veta).
Så där sitter jag, på tuben, i så god tid att jag är i Kista vid våra studentbostäder 9.10. Jaha ja, nej men om man skulle ta och läsa lite Metro? Snark. Ringa lite samtal, men bara lite eftersom mobilen var oladdad (braaaa), och sedan v ä n t a och v ä n t a och v ä n t aaaaaa. Det som jag är så jäkla bra på!
När klockan är 10.10 och låssmeden inte heller har dykt upp så ringer jag min kontaktperson som bokat låssmeden, får ett nummer som är bortkodat för tjänsteärende till kl 17.00, lämnar ett meddelande och ringer min kontakt igen för ett nytt nummer. Det visar sig att låssmeden sittter fast i trafiken, han har inget jobb inbokat med mig eftersom någon missat att meddela honom det. Så där sitter jag, i en ouppackad studentlägenhet på evischan i Kista och fryser tårna av mig. Måttligt road.
Det vänder när Birger (låssmeden) ringer 10.30 och tjoar i telefonen att alla på hans kontor är odugliga men att han är på väg och kommer inom 10 minuter. Det går inte att vara arg på Birger. Jag ringer hantverkaren och säger att jag kommer vara kvar en liten stund till och han meddelar då att han är på väg till mig så efter några timmars väntande är vi alla samlade.
Birger bryter upp och byter lås, någon stackars kille som bott i lägenheten olovligt hoppas ut genom fönstret och sticker fort som ögat. Jag tömmer lägenheten som luktar gammal apa på mat och sopor. Förbannar idioten som bott där olovligt genom att byta ut vår låskolv och sätta dit sin egen. As. Frågar grannen om hon vet vem det är och hon säger att visst, han var ju precis här, såg du honom inte? Jo, visst gjorde jag det men bara en sekund och visste inte att det var han. Lämnar en arg lapp på bordet (missade att ta kort på den) och upplyser om att han är polisanmäld och om han vågar visa sitt fula tryne igen så kommer jag spöa på honom (jo men eller hur, så skrev jag).
Lunchen blev en burrito son jag fick från hantverkaren, lite frukt från rymmarens kylskåp och sedan bär det av på nästa möte där det bara pratar bränder, vägglöss och annat trevligt som drabbar våra studenter.
Eftermiddagen var egentligen okej. Åkte från Kista vid 16.00 efter att ha samlat in alla nycklar från hantverkaren, jagat bort snyltaren igen som var tillbaka och strök runt husen och pratat lite med mina fina betalande studenter.
Resten av kvällen frös jag, gick till gymmet för att hålla ett gymintro som alla tre inbokade missade utan att meddela oss (ddööö), höll ett pumppass som verkligen dröp av förvirring och missar i koreografin, frös lite till, gick hem till baby, kröp ner i badet och sedan i sängen för att sova som den lilla gris jag är.
Pöss!
Och just ja, hur var din dag?
Skulle möta upp en hantverkare ute i Kista kl 9.30 men eftersom kollektivtrafiken i Stockholm fungerar såååådäääär just nu så sa jag skulle bekräfta tiden när jag befann mig på tuben. Om jag mot alla odds inte skulle hinna så tänkte jag vara schysst att meddela detta. Han hade från början föreslagit att jag skulle komma ut dit till 07.30 och jag ba:
-MOAHAHAA, skulle inte tro det!!
Så jag kompromissade med 9.30 eftersom jag ändå hade ett möte kl 10.00 och ett kl 13.00 därute i ödebygden iaf. Anyways, när jag så är på tuben och blå linjen fungerar utan störningar skickar jag iväg ett sms för att tala om att jag kommer vara där i tid och vi syns snart. Typ. Svaret som kommer från hantverksidioten är att han har ett annat ärende han är på väg till och inte kommer till 9.30. Ass wipe! Han kommer lite senare men jag är väl kvar ett tag? Jo, till klockan 10 när låssmeden kommer och byter ett lås men sen drar jag fort som fan. Hatar vischan, det är kallt och blåser som ett as därute och jag blir jämt sjuk efter att jag har varit där. Stanna kvar lite? Skulle inte tro det (förrutom till mötet kl13.00 men det behöver inte han veta).
Så där sitter jag, på tuben, i så god tid att jag är i Kista vid våra studentbostäder 9.10. Jaha ja, nej men om man skulle ta och läsa lite Metro? Snark. Ringa lite samtal, men bara lite eftersom mobilen var oladdad (braaaa), och sedan v ä n t a och v ä n t a och v ä n t aaaaaa. Det som jag är så jäkla bra på!
När klockan är 10.10 och låssmeden inte heller har dykt upp så ringer jag min kontaktperson som bokat låssmeden, får ett nummer som är bortkodat för tjänsteärende till kl 17.00, lämnar ett meddelande och ringer min kontakt igen för ett nytt nummer. Det visar sig att låssmeden sittter fast i trafiken, han har inget jobb inbokat med mig eftersom någon missat att meddela honom det. Så där sitter jag, i en ouppackad studentlägenhet på evischan i Kista och fryser tårna av mig. Måttligt road.
Det vänder när Birger (låssmeden) ringer 10.30 och tjoar i telefonen att alla på hans kontor är odugliga men att han är på väg och kommer inom 10 minuter. Det går inte att vara arg på Birger. Jag ringer hantverkaren och säger att jag kommer vara kvar en liten stund till och han meddelar då att han är på väg till mig så efter några timmars väntande är vi alla samlade.
Birger bryter upp och byter lås, någon stackars kille som bott i lägenheten olovligt hoppas ut genom fönstret och sticker fort som ögat. Jag tömmer lägenheten som luktar gammal apa på mat och sopor. Förbannar idioten som bott där olovligt genom att byta ut vår låskolv och sätta dit sin egen. As. Frågar grannen om hon vet vem det är och hon säger att visst, han var ju precis här, såg du honom inte? Jo, visst gjorde jag det men bara en sekund och visste inte att det var han. Lämnar en arg lapp på bordet (missade att ta kort på den) och upplyser om att han är polisanmäld och om han vågar visa sitt fula tryne igen så kommer jag spöa på honom (jo men eller hur, så skrev jag).
Lunchen blev en burrito son jag fick från hantverkaren, lite frukt från rymmarens kylskåp och sedan bär det av på nästa möte där det bara pratar bränder, vägglöss och annat trevligt som drabbar våra studenter.
Eftermiddagen var egentligen okej. Åkte från Kista vid 16.00 efter att ha samlat in alla nycklar från hantverkaren, jagat bort snyltaren igen som var tillbaka och strök runt husen och pratat lite med mina fina betalande studenter.
Resten av kvällen frös jag, gick till gymmet för att hålla ett gymintro som alla tre inbokade missade utan att meddela oss (ddööö), höll ett pumppass som verkligen dröp av förvirring och missar i koreografin, frös lite till, gick hem till baby, kröp ner i badet och sedan i sängen för att sova som den lilla gris jag är.
Pöss!
Och just ja, hur var din dag?
måndag 22 februari 2010
Att inte känna något alls...
För övrigt har jag ingen känsel på utsidan av mitt vänstra lår, quadriceps (typ vastus medialis, bara googla så fattar du).
Det känns som om det är bedövat med lite fin lokalbedövning.
Undrar vad det kom ifrån?
Lalalaaaaa...
Det känns som om det är bedövat med lite fin lokalbedövning.
Undrar vad det kom ifrån?
Lalalaaaaa...
Jooorååå...men så att...bilen går bra?
Det blev mysigt iaf.
Och hockey hela natten.
Den här gången var jag dock förberedd så det var inte lika jobbigt som med SuperBowl.
Och jag var duktig natten igenom och höll honom sällskap i soffan, inte vaken hela tiden men ändå. Jag får A for effort och kommer få min belöning när vi sovit ikapp (alltså tidigast om en vecka med andra ord).
Och just ja.
Tack för att ni vann Sverige.
Thank Yoooou.
Nu tar vi kaffet extra starkt och extra mycket resten av denna fina måndag.
Och hockey hela natten.
Den här gången var jag dock förberedd så det var inte lika jobbigt som med SuperBowl.
Och jag var duktig natten igenom och höll honom sällskap i soffan, inte vaken hela tiden men ändå. Jag får A for effort och kommer få min belöning när vi sovit ikapp (alltså tidigast om en vecka med andra ord).
Och just ja.
Tack för att ni vann Sverige.
Thank Yoooou.
Nu tar vi kaffet extra starkt och extra mycket resten av denna fina måndag.
söndag 21 februari 2010
Anyways...
Han vill mysa.
Det vill jag med.
Gärna utan hockey hela natten.
Men det är OS och jag kan nog inte heller få allt jag vill ha...
Jag saknar honom jämt,
ibland mer och ibland mindre.
Men ändå jämt.
Jag fattar nada.
Det vill jag med.
Gärna utan hockey hela natten.
Men det är OS och jag kan nog inte heller få allt jag vill ha...
Jag saknar honom jämt,
ibland mer och ibland mindre.
Men ändå jämt.
Jag fattar nada.
Hur tänkte jag nu?
Varför ska jag bry mig om andra inte gör det?
Varför ska jag offra min tid när andra inte gör det?
Varför ska jag alltid vara den som åker hit och dit för den ena eller andra orsaken?
Mitt mantra som jag levde efter för, nu ett antal, år sedan gör sig påminnt mer och mer.
Om inte du tänker på dig själv gör ingen annan heller det.
Undantag som bekräftar regeln?
Jag väntar fortfarande....
Varför ska jag offra min tid när andra inte gör det?
Varför ska jag alltid vara den som åker hit och dit för den ena eller andra orsaken?
Mitt mantra som jag levde efter för, nu ett antal, år sedan gör sig påminnt mer och mer.
Om inte du tänker på dig själv gör ingen annan heller det.
Undantag som bekräftar regeln?
Jag väntar fortfarande....
lördag 20 februari 2010
Som att uppfostra en liten valp
Baby är cranky.
Jag sa att jag visst inte tänke byta bort mitt pass idag på morgonen för att kunna dricka vin och titta på hockey med honom igårkväll. Någon måtta får det ju vara. Han kan gott få sakna mig lite mer och inte vänja sig vid att få allt som han vill ha hela tiden. Så han kan få vara cranky och vägra svara på sms. Jag kan också leka tysta leken. Den är jag bäst på.
Jag skakar på huvudet och lägger det lite på sne och säger:
-Störtlöjligt...
To DO
- Duscha
- Dammsuga
- Tända ljus
- Pimpa fejset
- Dra på mig balklänningen.
5 dagar kvar
Till lön.
Jag hade lite oväntade utgifter denna månad. Sumpade budgeten. Sket i allt, bjöd in till vinkväll i Gamla stan, jag bjuder, välkommen!
Hur tänkte jag då?
Jag hade lite oväntade utgifter denna månad. Sumpade budgeten. Sket i allt, bjöd in till vinkväll i Gamla stan, jag bjuder, välkommen!
Hur tänkte jag då?
fredag 19 februari 2010
Sandy och BikramYogan
Jo, jag var på BikramYoga igår.
I 90 minuter.
Kom ut som en urvriden disktrasa, bokstavligt talat. Linnet som jag hade på mig åkte av efter 10 miuter, plaskblött. Mina ljusturkosa små hotpants var mörkblåa efter ca 30 minuter. Handduken som jag hade på min lånade yogamatta var genomblöt efter 60 minuter och inte till så värst mycket hjälp efter det.
Och ja, det var varmt.
Och jag skulle egentligen ha andats genom näsan hela passet men det sket jag fullständigt i efter den första andningsövningen. Hur då liksom? Behövde få i mig allt syre som gick att få för att stilla känslan av att "nu svimmar jag". Den kom lite då och då och speciellt när vi stod med huvudet mellan knäna och sedan skulle ta oss till motsatt sida med huvudet, alltså med ryggen bänd bakåt och helst med huvudet återigen vilandes mot benen, i knävecken den här gången. Hmm, ja, typ så kändes det.
Och så var det trädet och stolen och triangeln och krigaren och en himlans massa andra övningar jag aldrig gjort tidigare. Hardcore på autentiskt vis, inget fjolleri som man håller på med på det vanliga yogapasset på gymmet. No, no, här snackar vi core och kontroll och noll vila där jag tydligen alltid vilat förrut.
Instruktören stod upp hela passet, pratade oss in i övningarna och korrigerade teknik verbalt där det behövdes. Ja, hon kunde alla namn, i stort sett, instruerade på engelska, förutom en gång när hon var tvungen att säga "höger" på svenska eftersom någon var extremt trög och inte förstod åt vilket håll huvudet skulle vridas när hon sa "to the right side of the room". Dumb ass. Och, nej det var inte jag, I'm bilingual baby! Anyways, hon var grym och jag vägrade kliva ut ur salen innan 90 minuter hade gått och klassen var slut. Enda anledningen att jag stannade sista 15 var hennes coaching och motivationspepp.
Jag är stark, och jag kan mer.
Nu har jag 10 dagar på mig att gå igen, så mycket och så ofta som jag vill. Hon tyckte att vi skulle komma tillbaka redan idag. Jag tänkte Hell No, det här gör jag aldrig om frivilligt. Men efter lite mat, en mängd vatten och sömn så känns det inte helt otänkbart att jag går dit igen nästa vecka.
Det kan bli bra det här.
Sandy och BikramYogan.
I 90 minuter.
Kom ut som en urvriden disktrasa, bokstavligt talat. Linnet som jag hade på mig åkte av efter 10 miuter, plaskblött. Mina ljusturkosa små hotpants var mörkblåa efter ca 30 minuter. Handduken som jag hade på min lånade yogamatta var genomblöt efter 60 minuter och inte till så värst mycket hjälp efter det.
Och ja, det var varmt.
Och jag skulle egentligen ha andats genom näsan hela passet men det sket jag fullständigt i efter den första andningsövningen. Hur då liksom? Behövde få i mig allt syre som gick att få för att stilla känslan av att "nu svimmar jag". Den kom lite då och då och speciellt när vi stod med huvudet mellan knäna och sedan skulle ta oss till motsatt sida med huvudet, alltså med ryggen bänd bakåt och helst med huvudet återigen vilandes mot benen, i knävecken den här gången. Hmm, ja, typ så kändes det.
Och så var det trädet och stolen och triangeln och krigaren och en himlans massa andra övningar jag aldrig gjort tidigare. Hardcore på autentiskt vis, inget fjolleri som man håller på med på det vanliga yogapasset på gymmet. No, no, här snackar vi core och kontroll och noll vila där jag tydligen alltid vilat förrut.
Instruktören stod upp hela passet, pratade oss in i övningarna och korrigerade teknik verbalt där det behövdes. Ja, hon kunde alla namn, i stort sett, instruerade på engelska, förutom en gång när hon var tvungen att säga "höger" på svenska eftersom någon var extremt trög och inte förstod åt vilket håll huvudet skulle vridas när hon sa "to the right side of the room". Dumb ass. Och, nej det var inte jag, I'm bilingual baby! Anyways, hon var grym och jag vägrade kliva ut ur salen innan 90 minuter hade gått och klassen var slut. Enda anledningen att jag stannade sista 15 var hennes coaching och motivationspepp.
Jag är stark, och jag kan mer.
Nu har jag 10 dagar på mig att gå igen, så mycket och så ofta som jag vill. Hon tyckte att vi skulle komma tillbaka redan idag. Jag tänkte Hell No, det här gör jag aldrig om frivilligt. Men efter lite mat, en mängd vatten och sömn så känns det inte helt otänkbart att jag går dit igen nästa vecka.
Det kan bli bra det här.
Sandy och BikramYogan.
torsdag 18 februari 2010
The L-word
Han höll mig uppdaterad hela natten via sms och telefonsamtal.
Han är sjukt kär, jag är den bästa personen han någonsin har träffat, det finns ingen annan som får honom att känna så som jag gör, så jävla bäst är jag, han vill leva med mig resten av livet, kan vi inte gifta oss och så var det det där med the L-word. Han älskar mig. Och just ja, Sverige vann med 2-0.
Tänk vad lite sprit i kombination med att Sverige vinner en hockeymatch i OS kan göra.
MOAHAHAHAAA!!
I kväll ska jag ha högläsning med alla fina sms jag fått.
Som straff för att jag inte fick sova.
Inte mer än rätt tycker jag.
Han är sjukt kär, jag är den bästa personen han någonsin har träffat, det finns ingen annan som får honom att känna så som jag gör, så jävla bäst är jag, han vill leva med mig resten av livet, kan vi inte gifta oss och så var det det där med the L-word. Han älskar mig. Och just ja, Sverige vann med 2-0.
Tänk vad lite sprit i kombination med att Sverige vinner en hockeymatch i OS kan göra.
MOAHAHAHAAA!!
I kväll ska jag ha högläsning med alla fina sms jag fått.
Som straff för att jag inte fick sova.
Inte mer än rätt tycker jag.
Bara så du vet
Jo, jag hade namnsdag igår.
TACK så jävla mycket för din gratulation.
Jag firade storslaget.
TACK så jävla mycket för din gratulation.
Jag firade storslaget.
onsdag 17 februari 2010
Orka rubrik? Nej, just det...
Kollar på OS och väntar på tvätten.
Ska ta mig ett bad och lägga mig tidigt är tanken.
Jag ä l s k a r min säng. Hade nästan glömt det mitt i allt mys på annan ort. Måste sova mer i den. Helst osjälv men om det inte går så who gives a shit när sängen är så ljuvlig.
Ska ta mig ett bad och lägga mig tidigt är tanken.
Jag ä l s k a r min säng. Hade nästan glömt det mitt i allt mys på annan ort. Måste sova mer i den. Helst osjälv men om det inte går så who gives a shit när sängen är så ljuvlig.
Det kanske går över?
Antagligen så lär det ju göra det så småningom iaf. Eller iaf avta lite i styrka. Det kanske går snabbare om man är ifrån varandra lite, eller om man är nära hela tiden. Säkert tar det slut snabbare om det bara är den ena parten som ger och den andra bara tar och är ynklig.
Så tror jag.
Så tror jag.
tisdag 16 februari 2010
Det vackra med att jobba statligt
Idag kom jag till jobbet lite senare än tänkt pga strömavbrott och rökutveckling i tunnelbanan. No stress for me. Jag väntade i lugn och ro på min lilla bänk på stationen vid KTH. Jag drar det på flexen en annan dag...eller inte...
Min kollega har för vana att promenera till jobbet. Han går från Roslagstull ungefär och hävdar att det tar ca 20 minuter. Det låter ju störtlöjligt att åka kommunalt då. Så snart det blir barmark är det inlines på, måste bara veta hur jag ska åka. Måste provgå sträckan i eftermiddag med honom. Han ska gå hem tidigare och hämta barn på dagis. Jag får alltså också gå hem tidigare idag. Jag tar det som friskvård.
Jobbig dag?
Inte så värst.
Den kommer bli störtbra.
Inga semlor i köket alls på lunchen.
Det går som sagt väldigt snabbt i hockey.
Min kollega har för vana att promenera till jobbet. Han går från Roslagstull ungefär och hävdar att det tar ca 20 minuter. Det låter ju störtlöjligt att åka kommunalt då. Så snart det blir barmark är det inlines på, måste bara veta hur jag ska åka. Måste provgå sträckan i eftermiddag med honom. Han ska gå hem tidigare och hämta barn på dagis. Jag får alltså också gå hem tidigare idag. Jag tar det som friskvård.
Jobbig dag?
Inte så värst.
Den kommer bli störtbra.
Inga semlor i köket alls på lunchen.
Det går som sagt väldigt snabbt i hockey.
Bläk och kräk
Det är en sån där skitdag idag känner jag.
Hes i halsen och lätt hosta gör mig cranky.
På tal om äckliga satans påfund.
Fy fahn.
Ser jag en semla i lunchrummet idag måste jag nog nita någon.
Hes i halsen och lätt hosta gör mig cranky.
På tal om äckliga satans påfund.
Fy fahn.
Ser jag en semla i lunchrummet idag måste jag nog nita någon.
måndag 15 februari 2010
Eller inte...
Mjooo, sen var det det där med pengarna.
Dom som bara försvann den här månaden.
Och ledigheten som jag inte frågat om ännu eftersom det inte är någon större idé just nu.
Men ge mig en månad eller två, så ska vi se att det blir resa av :)
Om inte med honom så med mig själv, eller dig,
because I'm worth it.
Dom som bara försvann den här månaden.
Och ledigheten som jag inte frågat om ännu eftersom det inte är någon större idé just nu.
Men ge mig en månad eller två, så ska vi se att det blir resa av :)
Om inte med honom så med mig själv, eller dig,
because I'm worth it.
torsdag 11 februari 2010
Sandy Bay
Men en resa till Grekland kanske vore något?
Vi måste komma bort och ladda om tror jag.
____________________________________
Edit: Skiter i Grekland. Hej Egypten!
Vi måste komma bort och ladda om tror jag.
____________________________________
Edit: Skiter i Grekland. Hej Egypten!
tisdag 9 februari 2010
Men hallå?!
Baby är less.
Sånt tycker jag är lite tråkigt.
Så jag blev giver.
En helkropssmassage.
Vad fan är det här?
Sånt tycker jag är lite tråkigt.
Så jag blev giver.
En helkropssmassage.
Vad fan är det här?
måndag 8 februari 2010
Att inte sova och vakna cranky
Det var någon jävel som prompt skulle titta på SuperBowl finalen inatt (nej, det var inte jag).
Så efter en halv natt på soffan, eftersom jag inte fick lämna aset ensam efter så lång tid ifrån varandra (pussy, det hade gått 2 dygn), och en halv natt själv i sängen med öronproppar (som för övrigt skavde som FAN), sitter jag nu hålögd på kontoret och intar kaffe intravenöst.
Visst är det sånt här som man dumpar någon över?!
Va?!
Eller iaf kräver en riktigt jävla återgäldning alabama.
Förslagsvis där någon jävel är giver och jag receiver.
:P
Så efter en halv natt på soffan, eftersom jag inte fick lämna aset ensam efter så lång tid ifrån varandra (pussy, det hade gått 2 dygn), och en halv natt själv i sängen med öronproppar (som för övrigt skavde som FAN), sitter jag nu hålögd på kontoret och intar kaffe intravenöst.
Visst är det sånt här som man dumpar någon över?!
Va?!
Eller iaf kräver en riktigt jävla återgäldning alabama.
Förslagsvis där någon jävel är giver och jag receiver.
:P
söndag 7 februari 2010
Fantastiskt
Träna tidigt, duscha länge, åka tåg, fastna i Enköping, fika i Västerås, macka, leka med Odd, handbollsmatch, letandes efter parkering, middag, vatten, melodifestivalen, finaste Linda och söta Morris, drick te, massera fötter, hem till Östermalm och sova, mysa med Vilde tidigt på morgonen, upp för frukost, duscha, ringa bästa Micke, luncha med Mary, hem igen, Alfons i soffan med Odd och Vilde, fika chokladboll, äta minimorötter, torka barnstolar och små barnhänder, sjunga med Odd i köket, vänta på handboll, åka till arenan, ta tåget hem till Stockholm, tvätta lite kläder, laga lite mat, längta egen säng och sakna baby.
Ungefär så.
Familjen Bagi är det ljuvligaste som finns.
lördag 6 februari 2010
Hon måste mena mig...
När hon skriver att det kommer vara många vuxna hemma hos henne i helgen.
Med många menas nog hon och jag,
eller?
Moahaha!!
Hon frågade förresten om jag kunde köra bil nu. Med ögat och så tror jag hon tänkte på...
-Tjaaeee, vad fhan, det blir nog bra!
Hur svårt kan det va liksom?
Med många menas nog hon och jag,
eller?
Moahaha!!
Hon frågade förresten om jag kunde köra bil nu. Med ögat och så tror jag hon tänkte på...
-Tjaaeee, vad fhan, det blir nog bra!
Hur svårt kan det va liksom?
fredag 5 februari 2010
Att pröva nya saker i Sthlm
Jag har åkt buss.
Jo, jag lovar. På riktigt.
Jag traskade till Odenplan och satte mig på en äcklig jävla blå buss som antagligen var helt infekterad av baciller och virus och annat skit som man inte vill tänka på. Var tvungen att sitta brevid en man med en gigantisk gitarr mellan benen. Fy fhan. Kände paniken när jag insåg att jag verkligen klivit på och var på väg mot Östermalm som en annan uteliggare på upptäcksfärd. Flash back från högstadiet som var senaste gången jag åkte buss. Fy fhan. Packade som sillar, ungar som skriker, människor som stinker svett, gubbar som dreglar och tar med sina antagligen alldeles otvättade händer på alla stoppknappar som finns. Sådär så att man måste spy lite i sin egen mun när man själv skall trycka på knappen.
Men jag överlevde.
Jag tror inte att jag är sjuk ännu, känns inte som om jag smittats av pöbelns olust till att leva och brist på livsgnista.
Klev av på Östermalm, rev av ett grymt pass, åkte hem och lagade mat till mig och Mr. Tände lite ljus, duschade lite varmt och somnade som en klubbad säl på soffan. Very sexy, lovar. Det blev helt enkelt för mycket spänning på en kväll det där med att åka buss. Kommer nog inte hända igen, nej...
Jo, jag lovar. På riktigt.
Jag traskade till Odenplan och satte mig på en äcklig jävla blå buss som antagligen var helt infekterad av baciller och virus och annat skit som man inte vill tänka på. Var tvungen att sitta brevid en man med en gigantisk gitarr mellan benen. Fy fhan. Kände paniken när jag insåg att jag verkligen klivit på och var på väg mot Östermalm som en annan uteliggare på upptäcksfärd. Flash back från högstadiet som var senaste gången jag åkte buss. Fy fhan. Packade som sillar, ungar som skriker, människor som stinker svett, gubbar som dreglar och tar med sina antagligen alldeles otvättade händer på alla stoppknappar som finns. Sådär så att man måste spy lite i sin egen mun när man själv skall trycka på knappen.
Men jag överlevde.
Jag tror inte att jag är sjuk ännu, känns inte som om jag smittats av pöbelns olust till att leva och brist på livsgnista.
Klev av på Östermalm, rev av ett grymt pass, åkte hem och lagade mat till mig och Mr. Tände lite ljus, duschade lite varmt och somnade som en klubbad säl på soffan. Very sexy, lovar. Det blev helt enkelt för mycket spänning på en kväll det där med att åka buss. Kommer nog inte hända igen, nej...
torsdag 4 februari 2010
Några dagar senare...
I'm back.
Lite sjuk, lite kär, lite "hemma i Vasastan" i två dagar.
Ungefär så.
Nu är jag trött på att vara bäst hela tiden så jag gick till jobbet idag. Var tvungen att ta ledigt från allt lovidovy, fy fhan för mig.
Yacki.
Lite sjuk, lite kär, lite "hemma i Vasastan" i två dagar.
Ungefär så.
Nu är jag trött på att vara bäst hela tiden så jag gick till jobbet idag. Var tvungen att ta ledigt från allt lovidovy, fy fhan för mig.
Yacki.
måndag 1 februari 2010
Håller lite tummar och tår
Var hos Dr. Öga imorse.
Det ser fint ut säger hon.
Jag ser jättebra tycker jag själv.
Nästa kontroll blir antagligen den sista,
och den blir om tre månder.
Känns som om det här är över nu.
Peppa, peppa ta i trä...
Det ser fint ut säger hon.
Jag ser jättebra tycker jag själv.
Nästa kontroll blir antagligen den sista,
och den blir om tre månder.
Känns som om det här är över nu.
Peppa, peppa ta i trä...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)