I'm in hell...

Jag sitter i skiten på jobbet.

Nyfiken?

Läs på kvällstidningarnas websidor om dom stackars studenternas hemska öde och om hur hjältarna på studentkåren tar åt sig äran av mitt arbete.

Extremt nöjd är jag idag.

Mycket.

Som en liten anka....

Trampar jag febrilt för att hålla huvudet ovanför ytan...tramp tramp tramp, damp damp damp. Jag ler och nickar och lägger huvudet på sne och förstår situationen. Stackars liten. Ingenstans att bo och långt hemifrån, poor baby. Jag vill hjälpa, på riktigt, men kan inte.

-I'm sorry but there is nothing we can do right now..

Och så tröstar jag med mina ögon och peppar liten till att fortsätta kämpa bland alla andra som också står utan.



Så jag trampar vidare och ler och förstår...och hatar att inte kunna göra mer...
________________________________________________

Edit: Jag letar hostel för glatta livet. Det är fullt överallt, nästan, skam den som ger sig!

Hurra, hurra, hurra!!!

Det här är mitt 500:ade inlagg.

Det firar vi med nyheten att jag har blivit FASTER till världens sötaste lilla Victoria. Hon damp ned 10 dagar för tidigt på min brors födelsedag i fredags. Jag gillar henne redan för att hon var vettig nog att inte ge oss ännu en födelsedag att komma ihåg.

Än så länge är hon jättelik bror men jag har hört att jag kan vara lugn och att hon kommer "växa ur" det.

Pujh!

Hej Adrenalin och Stress.

Adrenalinpåslag 1375 dygnet runt.
And I LIKE it!

Skönt att fokusera på annat än tråk och ledsamheter och annat skit. Gårdagen gick i 2000 knop fram tills 23.30 och resten av veckan ser likadan ut. Vi kan glömma det där om att vara social. Jag har inte tid, eller ork.

Nästa inlägg är tydligen mitt 500:ade.

Hur ska vi fira det?

Pöss

Rubrik? Skulle inte tro det...

Jag har inga tårar kvar.
Kan inte ens gråta till gripande filmer eller till SYTYCD.

Jag, jag, jag...

Jag har massor av ord men ingen att prata med.
Så jag gör som du, jag stoppar huvudet i sanden lite till.

Jag hjärta Er!

Till alla mina fina flickor (och en manlig hyresvärd) som ger mig kraft och styrka och glädje när allt annat är skit.

Pajkastning

Vi pratar i telefon.
Jag lägger på när frågan som jag ställde fick fel svar enligt min mage.

"La du på?"

"Japp"

"För att? Fick man för att man var ärlig. Tack"

"Du vet att det inte är det det handlar om! Sluta vara ett offer istället för en man. Du lägger på hela tiden själv så vad är skillnaden?"



TYYYYYYYYSTNAAAAAAAD




Jag är så oerhört charmig just nu.



__________________________________

Update: Han ringde och ifrågasatte mitt påstående att han gjort samma sak själv. Jag ifrågasatte hans minne. Jag vann, han vann, eller så kapitulerade båda...men plötsligt skrattade vi och jag kunde få ur mig att jag är ledsen och inte mår bra av allt och att han vet om det samt vad jag behöver...igen...

Trallalalaaaaa

Som en berg- och dalbana skulle man kunna säga.
Upp och ner.
Vänder på en sekund eller efter en lång uppförsbacke,
snabbt, snabbt utför...

Men det är ju kul med karuseller,
har jag hört.

Ryck(er) upp mig för fan!

Jag är tillfreds.
Jag löser svarta gåtor och knutar i magen på löpande band.
Jag tänker igenom det vi sagt, på vad jag sagt och vad han säger.

Och på det vi ska säga senare.
Jag är tillfreds.

Jag vaknade idag, gråtandes.
Jag var på jobbet, gråtandes (i smyg när ingen såg).
Och jag kom hem gråtandes.

Nu gråter jag inte mer.
Finns inget att gråta över längre.
Inte när man tittar på det i backspegeln och med kloka, rationella ögon.

Allt har egentligen varit bra,
smutsig tvätt har luftats och vädrats
och kommer så småning om att vikas undan.

I vems byrålåda vi stoppar undan skiten
får söndagen utvisa.

Nu ska jag sova,
på riktigt och utan mardrömmar.

Puss

Vi pratar, i telefon

Han säger att det ska bli bra.
Närdå?
Vet inte.
Men det kommer bli bra, till slut.

Jag tvivlar.

Nattsvart

Jag är i ett djupt jävla nattsvart avgrundshål.
Jag vet inte när jag kommer kunna komma upp.
Och jag vill inte prata om det med någon.

Eller så här: jag vill inte att du tar upp det och frågar hur jag mår. Kanske tar jag upp det och berättar hur jag mår för dig. Men antagligen kommer jag inte göra det heller.

Det har aldrig varit i närheten tidigare. Varken med the asshole eller den ryggradslösa eller släktingar till ovan nämnda.

Ungefär så.

Snälla rara...

Det vi aldrig gjort ska vi heller inte börja med nu. Det blir bara fel då, och vi är bättre än så. Så mycket bättre.

Så snälla du...

Ljug inte för mig igen. Det blir så tråkigt då.

Waz up?

Sista kvällen innan det är dax att börja jobba igen ska spenderas i Märsta med moster och kusiner, och grillkväll. Bjud mig på vilken mat som helst och jag är inte svårtflörtad. Inte det minsta. Jag är hungrig var tredje timme vilket inmebär att det finns tid och rum för alla.

Sitter på pendeln ut nu och lyssnar på några bönder från Norrland som sjunger sånger ur Djungelboken. Fantastiskt. Verkligen. Och jag vill jättegärna gå till jobbet imorgon. Lovar.

Eller inte.