Resultatet

Det ser fint ut.
Ögat alltså.
Efter två sprutor med ändtarmscancermedicin i ögat och ett antal piller och tårar senare så har jag nu har jag bara ett fint ärr kvar på närhinnan.

JAMEN DET VAR VÄL TREVLIGT!

Ett ärr, fint, tack.

Jävla Asswipe!

På riktigt

Var tvungen att göra det.
Känslan i magen är bra.
Jag gjorde rätt.
Jag mår bra.
Det berör mig inte.


Alls.

Att vara tålmodig nog

Nej, har inget tålamod kvar längre.

Jag har köpt linser på nätet.
Ser som en hök nu.
Får se vad Dr. Öga säger om
det imorgon när jag ska dit, igen.

Jag hoppas att jag slipper gå
dit igen efter imorgon...
Det händer ingenting längre
med synen. Den blir varken
bättre eller sämre. Däremot
har jag vant mig vid hur jag
ser nu så det stör mig inte i
vardagen.

Som sagt, jag ser som en hök.
Om man jämför med hur det
var när jag inte såg lastbilar
och annat smått framför mig.

Anväder jag bara vänster öga
så är det lite krokigt i synfältet.
Sen skada för massor av år sedan.
Håhåjaja, så kan det också gå.
Inget att göra där än att gilla läget.

Använder jag bara höger så
tycker jag att jag ser fantastiskt
bra, det är bara en liiiiiiiiten
iiiiiiten liten spricka i synfältet.
Den märks knappt. Jag kanske
till och med bara inbillar mig
att det är så...Lika bra att
använda båda alltså, hela tiden.
Jepp, jepp.

Jag kanske är frisk nu!
Det vore ju väldans fint,
jag tycker att jag förtjänar det.

Faktiskt.

Att inte vara helnöjd

Jag och världens bästa kusin har varit och storhandlat.
Duktigt har vi handlat.
Jag har frysen smockad med lax och frysta hallon, lite keso, ägg och kalkon på det så är månaden räddad.

Sen var det det där med kesellan.
Vad är det för jävla skitbutik som inte har kesella en måndagkväll?!?!

Hur tänker ni nu WILLYS?!?!?

Assholes.

Jag är.

Ensam är stark.
Maten puttrar på spisen.
Egot ligger i soffan och är.

Imorgon kommer bli en bra dag.

What the ****

Jag vet inte vad det är med mig.

Jag vill inte äta.

Jag vill inte shoppa.





Jag måste vara sjuk.

Min kväll

Stjärnorna på slottet.
Stenhuggaren.
DaVinci koden.

Hjärta SVT.
Ingen reklam.
Halleluja.

Julen 2009 - Topp Tre, minst.

Julen är inte min favorit.
Vi går inte riktigt ihop.
När jag var liten kom vi överens, riktigt bra. På senare år har det bara varit som en sur vänskap som inte längre är önskvärd. Så jag har försökt att få den överstökad så fort som möjligt.

I år var det annorlunda.

Jag myste. Det var varmt. Läste lite Laban och åt lite mat, snacksade på lite cheese doodles, tog en dusch, sov på en soffa, sov i en säng, tittade på film och drack lite kaffe. Massor av kärlek.

Det var fint. Tack min fina.

Nu är jag hungrig. Va fhan.

Familjen Bagi

Hemma, finally.

Nu är det bara jag och
saknaden av min finaste familj.

Hej Angsterås!

Nu kommer jag.

God Jul.

Det här med julpyntningen

Jag försökte verkligen i år.

Tänkte ha gran och allt.

Men sen var det det där med att hinna köpa julgransfoten innan julgranen. Och pyntet och whatever else det är ni köper för att mysa till det på julen. Adventsljusstake? Huh?

Nu hänger det iaf EN jättefin julstjärna i mitt vardagsrumsfönster. Så grannarna blir glada. Vill ju inte få skäll igen för att det ser tråkigt ut (utan blommor i blomlpdan som jag inte visste att jag hade nedanför fönstret I might add).

Jag vet inte. Det här med jul.

I don't get it.

Where is my CASH?!?!

Jag tänkte mig att Universitetet skulle vara uppstyrt.

Tji fick jag.

God Jul då på er hårt arbetande lönehandläggare.
Och Gott Nytt år också.

Biggest Looser

Jag kan oftast känna att den situationen som man befinner sig i har man förtjänat på ett eller annat sätt. Hårt? Joo, men varför mesa och vara en sämre kopia av det jag man egentligen vill vara?

Vi får en chans.

Inga repriser.

Så man har gjort val eller så har man valt att inte göra val.
Alla dessa olika vägar leder fram till olika scenarion.

Övervikt eller undervikt, lycklig eller olycklig, hemmafilm eller bio, whatever.

FYI: You only have yourself to blame. Inga undanflykter. Och ja, du lurar bara dig själv.

.

Sen finns det dom som förtjänar en andra chans. Dom får ingen repris men en nystart, en re-make. Dom som inser vad dom har gjort, inser att dom inte vill vara där dom är, och tar tag i sina problem, på riktigt. Dom ser jag upp till. Jag ryser när jag ser deras beslut och motivation och jag gråter när jag ser deras historia.

Så här sitter jag och tjurar lite till Biggest Looser en måndagkväll.

Och hoppas du mår bra.

Jag vill vara lite onykter tror jag

Jag kollar på sommarbilder i ett okänt album på FB. Det ser grymt ut. Fina drinkar, snygga människor, massor av fest.

Jag vill vara full nu känner jag. Dricka drinkar och goda viner, kanske skaka rumpa men helst bara sitta och titta på, chilla, och sedan vakna snygg som få och bara gå på't igen. Det var länge sen jag kände så här, men jag tror att jag sparar den känslan lite till.

Jag är lika klar med 2009 som Elin borde vara med Tiger.

2010 kommer att bli min fest.
Och nästan alla är inbjudna,
ja...fast inte du, och du kan fan också stanna hemma och ruttna.

Däremot finns du på min VIP-lista,
du kommer aldrig att behöva stå i kö för att komma in i mitt hjärta.

Jag har världens bästa deltagare på mina pass...och Ja, jag är en sucker för presenter!

En av mina fina nya medlemmar på SportLife hade lämnat en julklapp till mig i receptionen idag. (Ja, det är mina medlemmar). Imorgon kommer jag äta min youghurt med den smarriga hemmagjorda pepparkaksmüslin som jag fick. Och så tänder jag mitt lilla luktljus och hoppas att julveckan snart är över.

För hur fan tänker ni som nöjer er?

Okej,
jag vet inte.

Den ena messar barnsligheter blandat med lite barnförbjudet.
Den andra bara är,
fantastisk och friendly.

Inget pirr.
Och jag vägrar att nöja mig med något som är mindre än wa-wa-woom-boom.

Jo, about last night...Bara för att klargöra lite...

Det var en bra personalfest.
Det var lagom mycket av allt.

Ja, förrutom av vinet, spriten och champagnen.

Och så var det naprapaten som gick hem tidigt,
PT'n som aldrig slutade med komplimangerna
och Sandy som inte visst på vilket ben hon skulle stå.

Så jag åkte hem,
själv.

And I'm pleased.

The King

Jag har läst ett blogginlägg.
Det är som om han skriver utifrån mitt huvud,
läser mina tankar, vrider ur mitt inre, som en disktrasa.

Jag lurar mig själv ibland, glömmer bort och struntar i det som har varit, jag har klivit vidare. Vänder mig inte om lika mycket längre. Behöver inte älta eller sakna någon mer för jag har så mycket annat bra i mitt liv. Men ibland blir jag påmind. Musik, dofter, filmer, tv:n, FB you name it, ibland kommer det tillbaka.

Som när jag läste det här inlägget
som var tillägnat mig för ett år sedan.

Grym blogg,
grym kille,
inget för den mesiga
eller osmarta.

Äntligen Fredag!

Les Mills -Medley och personalfest gör att jag måste flexa ut tidigt idag. Ska träffa min söta naprapat innan dess också.

Jag kunde ha haft en jobbigare fredag...
Kunde...aahhh...istället blir det nu en promenad i solen och en kaffe to go.

Trevlig helg brudar, babes n bitches.

Att älska Mikael Svensson

Jag hade ett missat samtal igår och ett nytt meddelande på min telefonsvarare. Av olika anledningar lyssnade jag inte av detta meddelande förräns nu.

MIKAEL SVENSSON!!
Du är den finaste, roligaste och bästaste människa jag vet...elller...ja, topp 3 iaf ;-) Jag är ju i topp och du och Vick2ria delar lika...om man inte ska börja räkna med familj och sådana bihang...då blir ju listan lite väl lång och det låter inte lika bra, så vi skiter i det. TOPP 3 it IS!!

Du får mig alltid att skratta, se på saker från den ljusa sidan, känna mig modig och stark i ditt sällskap.

Jag är så glad att du finns i mitt liv,
du blir aldrig av med mig nu.
Även om jag bangar julfester och för-jul kommer jag alltid att klamra mig fast vid dig och låta din stjärnglans lysa lite även över mig.

PUSS PÅ DIG!

På tal om att rökare borde skjutas av

Fantastisk reklam för alla fina fördelar med att röka.

Rökare är inte bara lägre stående människor som smittar mig med cancer. Dom är dumma i huvudet också.

För din hälsas skull - Mobba alla rökare nu!

Välkommen Torsdag

Och här sitter jag och jobbar arlset av mig.

Eller nej, det gör jag ju inte.

Men det kunde ha varit så.

Friskvård

Ikväll slåss jag.

Mot vem är oklart.

Suckers.

Väderleksrapporten

Det vräker ner utanför mitt fönster på universitetet!
VRÄKER verkligen. Blåser åt alla håll, samtidigt.

Jag vill bo på en söderhavsö.
Vad fhan gör vi här?

Att vara hemma - i Munken

Jag har hittat min kvartersbutik i Munkbrohallen.
Ligger nere i Tuben och jag hejar glatt på de som jobbar där. Dom ler tillbaka och frågar hur läget är om det får vara lite självsplock-sallad ikväll. Jag säger att läget är chill och ja tack, sallad please. 120 g kyckling? You know it! Vad har du tränat idag? Body Combat...Åh! När min axel blir bra ska jag också komma igång..Haha, jo det brukar låta så! Nej, jag lovar, några månader till bara så kommer jag också träna...

Och så chittchattar vi lite till om träning och om att snön äntligen är här innan jag får min sallad och går kåkbrinken hem till mitt.

KomboLÖS

Jag är ALL ALOOOOOOONE!!!

Awoohoo!!

Jag fläker ut mig i soffan och bara njuter av tystnaden. Ensam hemma på min vintervita gata i Gamla Stan. Det är fantastiskt. I love it!

Nu ska jag klä av mig naken och hoppsastega mig runt hela lägenheten.

Sötnos

Han var söt idag, naprapaten.
Jag skämtade och han blev lite blyg.
Han gjorde mig mer illa än vanligt tror jag,
and I liked it.

Att jag ens skriver att han var söt är ett jäkla kors i taket.
Killen är kort och utländsk.

Hallå people?!
Är det bara jag som är orolig?

iPuke

Över all jävla jävlighet som fina människor måste stå ut med dag ut och dag in. Ibland undrar jag om inte den här svininfluensan har varit lite väl lindrig.

Det är så jävla många svin kvar,
både här och hemma hos dig.

iRule

Får ingenting gjort här.
Jag var så bra på förmiddagen så nu förtjänar jag nog att gå hem.
Eller till gymmet, det är vilket som faktiskt.

Poor, poor visitors

Idag har jag suttit i ett möte med en delegation från Cyprus University of technology. Dom var här och vill utbyta erfarenheter och idéer med Studentservice och lite annat smått och gott.

Bland annat ville dom veta hur vi hantera housing här och det var mitt ansvar att presentera allt jag nu lärt mig på tre veckor. In english, but of course. Jag var bäst, tillsammans med min chef...Men det var itne det jag vill framhäva (hahaha, jo, det var en del av det). Det jag skulle komma till...att lyssna på andra som talar och informerar är ju alltid nyttigt när man är ny på en arbetsplats, man kan alltid lära sig något. Men det här, presentationerna innan mig...MINE GAD, vad pinsamt. Här sitter vår avdelningschef och hackar sig fram på knagglig svengelska, läser direkt från sin egen PowerPoint, ord for ord, sedan kom dom en efter en på en liten radda av förskräckliga talare. Monotona röster, nedåtvända blickar, mummel, mummel, blandar in lite svenska ord och ser mest förvirrade ut när de får en direkt fråga. Huuuga...stackars cyprioter!

Jag tyckte så synd om dom så jag var tvungen att briljera och skoja som bara attan om slarviga stundenter och sedan följa med dom på lunch efteråt...Mmm mat...Efter det såg dom lite gladare ut :)

I backspegeln

Mina gudbarn är de sötaste barn som finns. Hands down.
Snart tre år har gått sedan dom föddes med buller och bång
och inte en enda fulfas har dom gått igenom.

Begåvade är dom också. Vet redan hur man målar på vita väggar,
äter godishalsband och cyklar trehjuling. Pratar så gudmor fattar?
But of course.

Båda två är så ljuvliga att jag nu funderar på om jag ens
behöver skaffa egna barn. Tänk om min(a) inte blir lika bra liksom.

Hur gör jag då?

2009-12-14

Jag sitter och är sådär bra nu igen.
Flyter på här inne på mitt nya kontor, iRule skulle man kunna säga.
Väntar på en delegation från Cypern som det skall imponeras på. Och då vill man slänga fram mig för att göra det. But of course. No problem.

Det snöar och jag längtar jul för första gången på många år. Saknar mina gudbarn och deras mamma massor. Annars har jag väldigt lite att klaga på just nu and I like IT!

Njutigt

Han är jäkligt smart den där arkitekten.
Han tänker utanför boxen i allt verkar det som.
Vi är som natt och dag i vissa avseenden påpekade hon, jag vet sa jag. Men det känns inte som om det är ett problem just här och nu.

Nu tar vi det som det kommer och gillar läget lite, njuter av smarta samtal och nya bekantskaper och grannar. Jag väljer dom helt själv och det är uppfriskande. Att slippa dövikt gör underverk för sinnet.

Just do IT.

Dear Life I'll be Fine Again

LOVE HIM!

Känner du igen det här?

Jag har kommit på att jag aldrig kan ge mig. Min tävlingsinstinkt är som ett tonårsstånd. Den slår till flera gånger om dagen, överallt. Spelar ingen större roll vad det gäller. Poff säger det bara och så smäller det till.

Jag hoppar mest och bäst upp och ner för en låda, eller springer snabbast fast min kropp skriker åt mig att jag borde gå. På ren ochskär vilja vägrar jag ge upp. Jag lyfter tyngst och sjunger by far bäst i hela världen. Nåja. Jag kör bäst, jag har tjockast hår, jag har de största läpparna, barnen gillar mig bäst och jag är en jävel på att laga mat. Och jag är världens bästa vän. I could go on men då skulle det bli lite föööööööhhöööööör ego.

Nu till mysteriet.

Varför är det bara jag som vet det här? Och varför kan jag inte nöja mig med att bara vara medioker ibland? It's a cööööörse I tell you. (Bäst på att använda svengelska fraser lagom mycket och på rätt sätt).

Att älska Fan

Jag var bokad av ett gäng träningsbloggerskor att köra ett crossfitpass med dom idag på Sportlife Odenplan. Moahaha! But why not?

Dom fick ett grymt pass och jag var grymt imponerad över att en del av dessa tjejer slet som djur för att klara sig igen passet. Sånt gör mig lycklig och inspirerad. Här kommer en liten blond sak med rosa linne och rosa skor, hon står med armarna i kors och tittar skeptiskt på banan. Tabata who?

Hon ger sig i kast med första stationen och jag ser hur hon sliter efter 4:e rundan av 20 sek jobb. Hon hänger som en lite trasa i stången och klamarar sig fast med ren vilja. Hon har fyra stationer kvar och skräcken inför resten av banan kan utläsas i hennes oskyldiga röda lilla ansikte.

Men hon ger sig inte, hon hänger kvar, kämpar på och tragglar sig vidare. Det kanske inte är graciöst, det kanske inte är tekniskt perfekt, det kanske inte gör något. Hennes linne är mörkt och hennes ansiket har gått från rött till vitt, hon skakar och hon grinar illa på sista vändan på sista stationen. Men hon klarar det. Hon gav inte upp. Hon slutade aldrig att försöka. Hon överlevde.

Och när jag frågar vad dom känner efter passet kommer det bästa betyget jag kan få.

Fy Fan.



Nu läser jag bloggar och blir varm inombords för alla fina ord om passet och om mig som instruktör. Jag är grym (moahaha) och har inspirerat till att pressa kroppar dit dom aldrig tidigare varit. Dom lämnade salen starkare inombords än när dom klev in, och jag lämnade Sportlife med ett lättare hjärta än tidigare.

Det var det här jag behövde för att vända på bladet,
Fy Fan.

Inhale - Exhale

Ibland hjälper sömn, ibland träning.
Eller bara en fin komplimang.
Ett telefonsamtal,
eller en blick.

Just nu har jag fått lite av varje och det känns bättre i magen och huvudet. Dag två av utbildningen kändes mycket bättre och jag har verkligen fantastiska kollegor.

Kvällen igår spenderades i soffan, sovandes, framför tv:n, jag vågade vägra Idol och tittade på Skavlan och Fredspriskonserten från Oslo istället. Eller ja, när jag var vaken var det det som var på och det kändes lite mer intressant. Anyways, ikväll ska jag ligga här och njuta av att jag är ensam hemma en hel kväll, att min kropp är på väg tillbaka och att min hjärna börjar gilla läget lite mer än tidigare.

Och det snöar, bara en sån sak.
Fantastiskt.

This is me, now

Jag är utmattad.
Inte fysiskt.
Kroppen är på GO om jag är det.
Problemet är att jag inte är på.
Jag tar inte in någonting i mitt huvud.
Informationen når min panna men blandar sig bara med svetten och rinner ner, rinner bort, dropp, dropp, hej då.

Jag känner mig speedad samtidigt som min hjärna vill gå och självdö. Sova i hundra år och sedan vakna upp med en utvilad hjärna, ett nyfiket sinne. Och en känslan av att en glöd ligger och pyr, som bara väntar på att få blossa upp.

Jag har inte landat,
jag har inte avslutat.

Jag har däremot påbörjat nytt,
jag har tagit på mig nya utbildningar och nya uppgifter.

Jag har tagit mig vatten över huvudet.

Känslan inombords just nu är frustration.
Det känns som jag tror att svart känns.

The MatchMaker

Min nya fina vän har satt igång tankar i mitt inre. Jag ser på honom och honom men nya ögon. Och honom. Och han därborta, han var inte så tokig...eller den där kanske man skulle ha? Skärpning!

Eller?

Functional Moves

Imorgon och på fredag är jag ledig från Universitetet för lite utbildning i Functional Moves.

Kommer bli megabra för mig. Jag behöver vara mer i funktionell status mest hela tiden. Om jag ska hålla resten av livet menar jag.

Lite benpress på det kanske?

Men jag tycker om honom i alla fall

Jag hatar honom.
Han gör mig illa, varje gång.
Jag lämnar honom som en urvriden disktrasa men fortsätter att längta till nästa gång vi ses. Jag älskar det han gör för mig men hatar smärtan han orsakar.

Fast jag får skylla mig själv.
Jag har orsakat det själv.
Jag vet det och han säger det till mig varje gång när jag säger åt honom att sluta göra mig illa. Han skrattar åt mig när jag skrattar med honom.
Jag hatar honom.

Han är bra för mig.

Men shit vad jag skriver inlägg...så jag skiter i rubriken..bra så

Jag vill bli sådär jäkla bra igen.
Bäst.

Det får bli en av målsättningarna under 2010.
Idag nöjer jag mig med att vinna flest deltagare för dagen.

Kombon

Om en vecka drygt åker hon som är så cool. Borta rätt länge och när hon kommer tillbaka till Sverige så hoppas vi båda att hon har något mer stabilt att komma hem till. Nog för att min soffa är skön men jag börjar faktiskt sakna den nu. Saknar min egen tid och att bara klä av mig naken när jag kommer hem efter jobbet. Haha, som om. Henne kommer jag också att sakna, och det hon lär mig om mig själv och om andra.

Jag kommer inte att sakna hennes icke ursköljda yoghurt-tallrikar i diskhon ;-)

___________________________________________

Edit: Taadaa vad fint det var när jag kom hem idag. TACK! Ha en fin semester vännen.

Läraren, arkitekten och Nya Zeeländaren

Jag tog en promenad hem från gymmet idag.
Det var mörkt och kallt, och det duggade.
Inte min smak egentligen men sällskapet lockade på något sätt.

Vi pratade om begravning och om gamla stan, om kaffe och om drömresan. Det var lätt. Och trevligt. Trevligt var det. Och lätt.

Jag gillar't.

FYI 2.0

Jag ser Dig.

FYI

Dom är med i top 8 också.
The B-boy und das Krumper.

Pumpar

Dunkar in koreografi igen. Hatar biceps denna gång. Och uppvärmningen. Så.

Vänster axel är dubbelt så stor som höger.
Ja, jag har sprutat mig lite med knarket och kvicksilvret.
Det skulle du också göra om du ska ta emot och ta i hand med en jäklarns massa utlänningar i din profession. Vem vet vad dom tar med sig till lilla mig? Hittills har det varit kinesikt te, japanska fjädrar och sydamerikanska flaggor. Nästa år kanske det är svinet som kommer och tar i hand. No thanks...

Anyways, koreografi var det...

Hepp!

Skadeglädje

Sen tittar jag på det här och blir lite glad igen.

MOAHAHAAA!!!

2:a advent, regn, döda mobiler, onda axlar, för lite tid, ingen mat, julångest, noll energi...

Är det jul snart eller? Jag känner noll julkänsla, jag har inte handlat en enda julklapp, jag har en endaste liten julstjärna i fönstret. Den kom upp i veckan förreseten btw. Det enda röda jag har in min lägenhet, i gamla stan (moahaha), är mitt röda pumplinne som nu hänger på tork på elementet i vardagsrummet. Jag vet inte om det räknas? Tror inte det.

Mina söndagar spenderas på gymmet, det är två pass på eftermiddagen och innan det behövs det nästan alltid nötas någon korreografi. Idag var det pump och combat inför kvällens pass och för kommande releaser på nya programmen som vi kör igång med nästa vecka. Aawoo to the fucking Hooo. Jo, du tänker rätt, jag är inte så taggad. Jag saknar mina fredagspass i västerås.

Nästa veckan jobbar jag tre dagar och sedan ska jag utbildas i två dagar. Hoppas på återtändning då. Jag har även blivit anlitad av ett gäng powerträningsbloggare att hålla ett crossfitpass med dom nästa helg, när jag ska hitta tiden till att förbereda det på ett bra sätt vet jag inte. Mina 15 timmar som jag sparar i veckan på att inte pendla försvann lika snabbt som löningen vid whatever. Dom försvinner helt enkelt. Puts väck, borta.

Ja, näe men glad 2:a advent på dig också då.
Hade inte så mycket mer att säga idag denna bajsdag från helvetet.

Undantaget är vänner, dom köper jag inte..eller män, dom tänker jag inte heller betala för..

Min naprapat sa åt mig att rehabträna två gånger själv innan vi ses igen på måndag. Hittills har jag gjort det ungefär noll gånger. Imorgon ska jag köra koreografi och sedan två pass på eftermiddagen. Vet inte riktigt när jag ska få in rehab...sen tänker jag att jag betalar honom massa pengar och att han fan kan ta och fixa axlarna utan en massa extra jobb för mig på egen tid. Ungefär som jag betalar Bella pengar för att få ordning på min kost och kropp. Hon får pengar, hon får fixa. Sen när hon är klar med mig ska jag köpa nya byxor. Jag gillar att köpa saker. Ju dyrare desto bättre.

Att spela med öppna kort

Gamla Stan har visat upp sig från sin fina sida ikväll. Inte för att den har någon annan sida men ni kan ju gärna få tro det. Så ni inte tror att jag har det fööör bra (fast det har jag och det vet ni, oförskämt bra). Anyways, var ute och åt lite pasta på Vapiano, drack husets röda och pratade i timmar med Jenni. Om framtiden och om dåtiden, om mål och om att veta vad man vill ha och inte.

Hon har tagit på sig att hittta en man åt mig. Hahaha, får se hur det går. Hon är inte den första som har försökt :) När jag kläckte ur mig att jag inte ville ha någon kort och mörk för att jag inte vill ha korta och mörka barn så började hon asgarva. Precis som jag gjorde i samma stund orden rullade av tungan, men så sa jag. Precis som att jag säger att rökare borde skjutas och pedofiler stympas offentligt.

Amen.

Jag är kär, igen...

Idol my ASS!

Jag vet inte hur långt ni ha kommit i tv-sofforna. Det skiter jag i. Killarna från gatan äger denna säsongen av SYTYCD. Kevin fick vara med och leka i början men nu är det Russel och Legacy som äger allt...Formal training anyone?! HUH? Hell NO!

LEGACY, the one and only



The B-Boys



1:a



2:a



RUSSELL the HUSTLE



Top 16



Top 12



Ja, dom är båda med i top 10.
Såklart.

Naprapaten, den elaka.

Han skrattar åt mig och mina axlar.

Moahaha.

Säger att jag är det stelaste han sett, ever. (Va f*n!)

Skakar lite på huvudet, knäcker lös lite nacke här och lite ländrygg där.

Sedan lyfter han på min arm och kantar mina muskelfästen bakom skulderbladet.

Det är då han trycker in tummen i min armhåla tills han känner skulderbladet och sedan gnuggar han utav bara f*n.

Det är det skönaste jag någonsin varit med om.

Lovar. Det är helt fantastiskt. Jag betalar gladeligen multum för behandlingen.

Nu för tiden har jag alltid med mig en rakhyvel och ett bitben i väskan. Man vet aldrig när det är dax för en tumme i armhålan.

Lika bra att vara beredd liksom.

V!

I LIKE IT!!

Senaste från St Eriks

Mitt senaste besök hos Dr. Öga var inte som vanligt. Det var som om alla var lite mer wild and crazy än vanligt. Det började med tanten som hade tappat bort sin son och gick och frågade om någon hade sett honom. Hon var helt plötsligt ensam och fick för sig att hennes sällskap hade gått hem utan henne. Han hade bara gått för att göra nr 2. http://www.senil.nu/

Sedan var det konversationen mellan de gamla damerna mitt över i korridoren, som pratade om ena tantens virkade mössa. Den satt på sne på bakre delen av huvudet och hon hade minsann inte virkat den själv som den andra tanten trodde utan hon hade k ö p t , av ett riktigt virkproffs. Den såg för övrigt ut som någonting som min fina Vilde skulle kunna komma hem med från dagis. http://www.dåligsyn.se/

Min läkare var inte Dr. Öga, det var en liten asiatiska (är det ens ett ord? I min värld är det det) istället. Hon var übernoggrann och hade gålig andedräkt. Fy fahn. Hur kan man missa det som ögonläkare? Det borde väl vara det första som dom styr upp med de nya ögonläkarna på deras utbildning, sponsring från Extra eller V6? Amatör.

Och sen var det den där nya tejpen som dom använde för att klistra fast mitt "lilla plåster" efter nålen i armvecket. Den som var ny och klistrig men ändå inte satt fast vilket gjorde att det sprutade blod ur armen på vägen hem. Eller ja, spruta var väl att överdriva lite men iaf. Du fattar...

Nästa tid är den 29:e. Mer kontroller och mer väntande. Jag börjar vänja mig, det börjar bli vardag att hänga på Retina med gamlingarna...nästa gång ska jag ta med mig virkade fula mössor och sälja.

Hepp!

201:a inlägget

Firas med att skriva om den finaste av Björnar.

Han pratar så fint om mig och med mig, säger att han tror det bästa om mig och vet att jag klarar av precis vad som helst i hela världen. Det finns ingenting som jag inte kan göra eller inte klarar av. "Jag vet att du skulle kunna göra vad som helst om du bara vill och det sjuka är att du skulle vara grym på precis allt också, så tänker jag om dig och så har jag alltid sett på dig. Du är så jävla bra Sandy". Så säger han i luren på kvällskvisten innan han ska resa bort till Thailand. Jag kommer att sakna honom, och längta tills han kommer hem igen och kan fortsätta att boosta mitt blåslagna ego.

Sex veckor är han borta.

The bastard.

Det här med nytt jobb...

Jag har ingen tid till någonting annat än att vara lost på jobbet. Det och min kära naprapat som trycker sönder mina muskler innifrån armhålan, men mer om det en annan gång.

Så förlåt mig i förväg för att jag inte hör av mig eller svarar när du ringer.
Jag har temporär kortslutning i socialkontoret.