Spårlöst

Jag har gråtit som ett litet barn.
Snörvlat ner min tröja.
Svurit över den jävla klåparen på TV4 som bossar över reklamenpauserna.
Gråtit lite till och funderat över min egen historia.

Ungefär så.
Buhu.

Nästa gång är vi vakna lite till

Hon kom med vin, ägg, keso och Proviva.
Drack lite vin och snackade lite skit i soffan.
Nana kudden tidigt. Upp och träna.

Och Poff så var helgen över och hon har åkt igen.
Och här sitter jag med träningsvärk och lite kokta ägg.
En söndagsmorgon kl 08.30. Lovely.

Tack Helen för en mysig helg.
Nästa gång får det bli lite mer crazy.

1 månad

Sen kom det finaste sms:et hittills.
Bubblan som var på väg att spricka tog sig i kragen och har nu bestämt sig för att hålla sig intakt lite till. Efter att ha konsulterat psykologen och vännen såklart.

Hon tänker mycket,
mest på honom,
och blir varm inombords.

Still.

En bil kommer lastad

I helgen får jag besök av bästa Helen.
Hon kommer och ska våldsgästa mig och min lägenhet. Och så ska hon träna lite tydligen, nått jävla konvent som alla snackar om men som jag inte ska gå på, NIKE.

Anyways, varför hon är bäst?
Hon har förberett sin ankomst efter mina anvisningar.

Fick precis ett mms med bilden på en fiiiiiiin BIB Chill Out.

VÄLKOMMEN HELG!!

Borta med vinden?

Att lyssna på när någon annan pratar i telefon kan vara väldigt roligt beroende på hur galen och frispråkig personen som pratar är. Det säger rätt mycket om en person.Jag har med andra ord haft rätt kul hittills.

När någon pratar med en hysterika som hotar och skriker gör det däremot bara ont att lyssna. Det gör ont att efteråt sitta brevid och inte kunna göra någonting medan någon annan just skicakdes ner i det svarta hålet. Det gör ont att ligga brevid någon i en säng och känna smärtan i mörkret. Energitjuvar finns överallt och jag har haft nog av sådana känns det som. Jag vill inte ha dom i min närhet. Jag vill välja lyckan.

Just nu undrar jag dock om lyckan kommer att kunna välja mig.
Den som lever få se.

Nu kan jag det här

Nu börjar det bli som vanligt här på kontoret igen.

Jag surfar slött på det jag vill, kontrollerar lite betalningar, skickar lite mail och är självklart torsdagsfrukostgeneral numero Uno.

Och imorgon är det fredag (duuööhh, avd. uppenbar info), bara en sån sak.
Vart tog den här veckan vägen?

Längtar baby.
Galet mycket.

Jag saknar er med

Jag är rätt bra, på rätt mycket.
Ödmjuk är jag fan också, egentligen.

Men jag blir ändå alldeles varm i magen när jag får höra att nya medlemmar på gymmet i gamla hemstaden fortfarande får höra om hur kul och grymt det var på mina pass förr i tiden.

YOU MISS MEEEEEE!!

Yeay!
Och jag saknar er.
Även fast ni vägrar säga hej
(Bill och Bull behöver inte oroa sig, jag skiter fortfarande fullständigt i om ni är här eller inte, ni kan gärna fortsätta hålla käften).

Love of my Life

Jag får samtal och blir varm i hela kroppen.
Och nej, det är inte från honom.
Det är från henne.
Min finaste.

Hon frågar.
Jag berättar.
Hon lyssnar.
Hon ställer frågor.
Jag försöker svara.

Det spelar ingen roll var du är min finaste fina, eller hur lång tid det går emellan våra samtal. Du är den bästa jag vet och min närmaste, jag saknar dig och jag saknar mina gudbarn mest hela tiden. Ibland tar livet en vändning som gör att annat kommer emellan, en stund. Men sen är vi där igen, nära och utan behov av ord. Jag känner dig, jag vet vad som rasar inom dig, jag behöver ingen förklaring, jag förstår dig i alla fall. Och om du vill att någon ska få styrk behöver du bara blinka, så kommer jag ordna det. Precis som du kommer slåss för mig i alla mina strider härifrån till evigheten.

Amen.

Blundar bara lite till

Han frågar om jag har flyttat in nu.
Jag säger att jag bara veckopendlar.
Imorgon kommer den nya soffan och
på söndag ska vi till IKEA.

Jo men visst, sen var det bara det
där med det där stora MEN:et.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Clueless In Love

Japp, ungefär så.

Hur funkar det här egentligen?

Hur kan man sakna någon så snabbt och så snart?

Bäst!

Jag har dragit ner på träningen den här terminen. Kör bara tre pass, fyra blir det var tredje vecka när jag kör boxen på måndagskvällen. Och bara ett pumppass i veckan. Halle och luja, mina axlar mår så bra nu, tack naprapaten.

Anyways, det bästa passet är det på lördagarna. Klockan tio kör jag S-cirkel. S:et står antagligen för Sportlife men det skiter jag i. Istället säger jag att det står för StenhårdSuperSandySaturday.
Såklart. Min egen bana, efter eget huvud och humör, men för alla.

Idag var den yngsta runt 18-20 och den äldsta 55+. Sånt är så jävla coolt. Alla kör satan, ingen maskar, alla pushar varandra och inte en enda vilar innan jag tillåter det, vi är elit, jag säger det varje lördag. Elit, allihop. Jag blir helt lycklig i hela kroppen, det spritter av energi och inspiration och jag orkar mer och mer och mer!

Jag ringer imorgon igen...

Jag är hemma.

I min fåtölj i gamla stan sitter jag och tittar på HopeforHaitinow galan och känner mig otillräcklig för att man inte kan göra mer än att skicka ett sketet sms. Och tackar min lyckliga stjärna att jag är där jag är just nu.

Dagen har varit njutig.
Mysig morgon, grymt cirkelpass på gymmet, bra shopping och middag med fina Jenni och sedan landa hemma i gs för en gångs skull. Duktig har jag varit, fixat med tvättmaskinen, kört några tvättar och dammsugit, ätit lite kalkon och druckit lite fruktdrink.

Jag har det så bra.
Jag är så lycklig just nu,
den enda jag saknar är du.

Jag längtar dig,
varje dag.

Ljuset i tunneln

Det har lugnat ner sig lite nu på jobbet.
Så pass att jag faktiskt hinner andas mellan dom små liven som kommer och vill ha min hjälp med sina bostäder. Så pass att jag har tagit ledigt imorgon efter lunch.

Vad jag ska göra då?

Träna.

BUT(T) OF COURSE.

Vad vet jag?

Jag bor inte hemma längre verkar det som.
Jag har börjat pendla igen. Jag som hatar att pendla. Fy fan.
Fast det här är mer som veckopendling.
Jag sover hemma på helgerna och borta i veckorna.
Eller tvärtom.
Det är lite luddigt just nu.

Jag älskar fortfarande min säng,
ska det fortsätta så här måste det nog bytas ut lite stuff.

Men vad vet jag egentligen?

Nada.

Update

Jo, jag har jobbat.
Övertid deluxe kallas det och det kommer lägligt samtidigt som bror är på besök, kusinerna skriker efter favorit-Sandy, mamma och pappa hälsar på i gamla stan för att träffa bror, moster bjuder på middag i märsta, baby vill mysa, träningsklasserna skall releasas och gudbarnen (love) fyller 3 år.

Oh happy day.
Or not.

I helgen (vilken jälva helg?) har jag jobbat. I går jobbade jag arslet av mig i 10 timmar och var övertrevlig mot alla nya studenter och hälsade dom välkomna till Stockholms Universitet. Idag var jag lika trevlig när ungjävlarna kom tillbaka och klagade på sina rum som antingen var för små, för mörka, för smutsiga eller låg för långt bort från campus.

Just nu sitter jag och tittar igenom den presentation som jag ska hålla ikväll för alla 300 studenter i Aulan, in english (eller ja, just nu skriver jag ju här men nu när jag snart är klar ska jag kolla på den). Det kommer vara jag, inte min powerpoint och ett påklistrat leende. Jag har fått sista punkten på programmet och jag har fått en urtråkig mall till PP att köra. Tack för den, jag kommer att få slita arslet av mig igen kl 19.45 för att få upp energin i rummet efter 4 timmars tråk från andra. Såklart kommer det att gå skitbra eftersom jag vid det laget antagligen kommer vara speedad på koffein. Moahaha. Ödmjuk, va? Hur menar du nu?

Ikväll ska jag hem till någon annan, sova i någon annans säng och sedan kör vi igen på onsdag...eller tisdag eller vad fan det nu är för dag imorgon.

Ska vi höras i februari igen?
Fint.
Pöss da.

Asswipe

Jo, jag är kvar,
på jobbet.

Ja, det var väl det.

Kul på jobbet

Det händer ju faktiskt andra grejor i mitt liv också...

Jag har fått en ny kollega!
Tjohooo!
Han ska sitta i mitt rum och jobba lite halvtid med mig.
I'm happy, happy, happy. My lonely days are gone som MJ skulle ha sagt.

Och så är han från Västerås, ett år äldre än mig och ändå har vi inga gemensamma vänner på FB. Herrgud. Det är ju galet värre.

Anyways, back to work.

Asswipe.

Att inte vara svartsjuk

JAG VILL OCKSÅ GÅÅÅ!!

Fan.

Och FB kan man ju bli galen på, jävla skit sidor är vad det är.

Nej men här sitter jag på jobbet och tragglar med förberedelser inför helgen och alla jävla utlänningar som kommer hit och stör mig då. Nöjd ja, absolut! Inte bitter jag inte, för i helvete, JAG VILL VARA HÄR OCH JOBBA JUST NU!

Jajjamensan...

Att blunda lite till och att andas

Okej. Jag kör :)

Ikväll spelar snyggot på hans födelsedagsfest. Den festen som jag inte kommer gå på eftersom jag är så jävla busy och för att det finns andra som kommer att vara där som jag vet kommer vara i fokus.

Jag andas lite till, reflekterar över en gnutta text till hans låt Andas och vet varken ut eller in längre.

Så fortsätt bara andas
Vi är större än det här
Vem har sagt att det är enkelt
Att alltid brinna och va kär
Men våra själar dom har blandats
Ja dom dansar här och nu
Så fortsätt bara andas
Här och nu

Att inte låta allt bara vara som det är...

Det är så självklart men ändå så skört inom mig.

Jag tänker och grubblar, funderar och undrar vart vi är på väg. Det är för tidigt för det egentligen, jag vet. Så jag håller det för mig själv, till viss del. Lägger ett skämt om att vi ska ha en diskmaskin så snart vi har bestämt hur framtiden skall bli. Han säger nej, lugna ner dig lite nu, vi ska ju ha barn först. Barn kontra diskmaskin. Jag vet inte vem som är mest slut i huvudet, men antar att det är jag om jag inte aktar mig som ögat.

Det är lite farligt det här med åkband och berg-och dalbanor.
Pirrar lite väl mycket i magen ibland.

Vad händer?

I don't know anymore.
It's all so quiet.

Arrival Week

Multi-taskning baby!

Första veckan som jag faktiskt känner lite press och prestige på det här jobbet. I helgen kommer alla nya studenter och inför det skall det fixas och trixas. Det skall förberedas kontrakt och det ska märkas nycklar, avstämma konton hit och dit och svara på alla mail som kommer. Sedan ska det ju facebookas och bloggas lite. Och träna och hångla och äta. Sen var det det där med att sova också. Och bror ja, han kommer imorgon.

I like it.
Jag är bäst under press.

Tönt

Vi har ett uppehåll nu (okej, sen 8.00 imorse) och här sitter jag och saknar någon fruktansvärt redan nu. Tönt för i hela helvete...

En träning/partyhelg med besök från hon med det tjocka håret väntar. På Söndag kommer kombon hem och ska bo under mitt tak i några veckor till. På måndag anländer hans kungliga bajshet till bror och stannar tills nästa söndag, jippppiiiii!! Och sen var det det där med att jobba helg när alla utbytesstudenter anländer nästa lördag och söndag...

Meeen aaaawwww vad jobbigt det blev nu!
Jag hatar uppehåll.

__________________________________________________


Och det gör tydligen han med så vi skiter i det :)
Uppehåll my ass!
Ha!

1 vecka...

Sedan jag hoppade på karusellen.

Efter att ha provat nästan alla åkattraktioner så har jag nog bestämt mig.

Det får bli ett säsongskort på den här nöjesparken.

Jorååååsååååatt....

Jag måste hem och tvätta, byta kläder, laga matlådor till helgen, skriva koreografi, köpa upplåsbar madrass till bror på Jysk, träna, provmåla i sovrummet, städa undan mina kläder, sova, vila, bada, läsa bok, ringa samtal, skriva sms, träna, tvätta, handla mat och packa om min väska. Helst innan 20.30 ikväll.

Ja, och sen efter det ska jag skriva mer. Kanske i helgen. Eller va, ja just ja, då var det utbildning ja. Hela lördag och söndag...Hmmm, man skulle ju kunna bli stressad för mindre men vaddå..

Hur svårt kan det vara?

Oväntat besök

Fick ett mail från min finaste bror som gjorde mig glad ända in i själen. Det måste vara för att jag mår så bra som jag gör som jag känner såhär. I vanliga fall när hans bajshet kommer på besök brukar min inställning vara denna:

"Jahapp.
Dax att gå hem till pappa och äta tills jag storknar och spyr. Storknar av maten.
Spyr gör jag sedan av allt rumpslickeri som kommer att äga rum nu när hans kungliga bajshet har flygit in för en snabbvisit från London.
Tjohoow som jag brukar säga."

Nu blir jag istället lycklig, välkomnar honom til Gamla Stan och ser fram emot att ha honom hos mig. Vi har rätt mycket att prata om, det är fan life changing experiences överallt i min familj just nu. Och gränslös lycka.

Vägskäl i livet,
no return,
no looking back.

Äntligen.

Favoritord just nu

Baby, honey, älskling, vackra, fina, underbara, älskade, beautiful, sexy.


Snälla,
skjut mig nu.

Jag försökte ringa dig för att berätta...

Har inte haft tid med att skriva här.
Jag har annat för mig.
Because I'm worth it.

Det har mottagits en nyckel och
utväxlats en massa nonsens-
lovidoviäckelsmörja. Det är nästan
så jag kräks på mig själv.

Just nu storsar jag runt som en av
"dom där" som som jag tidigare ha hånat.
Enda skillnaden är att mitt leende
inte är ett hån, det är bara löjligt stort
och oförklarligt.

Damn it, eller nått...

Och nu ska jag sluta jinxa det ;)

Aaaarrgghhh!!

För i hela helvete.
Vad är det här?

Just another asswipe.

Jag är, och det är bra..

Jag vet inte vad som har hänt med mig men uppenbarligen gillas det, från lite olika håll och kanter.

Själv är jag orolig, glad, uppstelt, livrädd, säker, osäker, blyg, modig och helt fantastiskt supernöjd med den här dagen. Just nu. Eller nja..någon saknas redan men det kanske bara är bra, egentligen?

Vad fan hände?

Okej, grymt år så här långt.
Jag lämnade min lägenhet i onsdags utan att veta var eller mot vad jag var på väg. Visste bara mot vem och det räckte.

Nu kom jag hem.
Frågor på det?