lördag 22 augusti 2009

Nu så...

Börjar det hända grejer på ögonfronten. Dr Pannben ringde kl 09.50 imorse och pratade in ett meddelande, lämnade sitt privata mobilnummer och bad mig ringa snarast. I did, en timme senare.
Nu har jag en diagnos och kommer påbörja en jäkla stark men kort kortisonbehandling för att se om det kan göra så att blodkärlen som håller på att kajka ur b a k o m min näthinna slutar strula eller om vi måste gå vidare med mer igenomträngande behandling.

Igenomträngande? Huh? (V, sluta läs nu, du kommer spy). Jo, det är då man tar en SPRUTA och TRYCKER IN den IGENOM hela glaskroppen, genom pupillen, hornhinnan, ögonkroppen, och slutligen igenom näthinnan för att spruta in lite mer knark i mitt lilla öga. Hur låter det tycker du? Huh?!? Va VA?!? Låter det mysigt!?! Och nej, du kan inte blunda då och du måste vara vaken. Låter så himla sweet.

Anyways, först var det iaf kortisonkur alabama som gällde. Jag har aldrig ätit kortison förut och vet inte hur min kropp kommer reagera på det men när Dr Pannben började räkna upp alla biverkningar som kan komma så kändes det inte så farligt. Jag kan bli extremt pigg och det gör ju ingenting, jag ska ändå börja jobba på måndag och behöver lite pick-me-up. Jag kan bli extremt hungrig men det gör inte heller någonting, jag har nämligen ingen mat kvar hemma. Men sen sa han att jag kunde samla på mig vätska och gå upp i vikt....Och ja ba:
-Hell NO! Give me the God Damn needle in the eye, NOW!

Eller nej, det sa jag ju inte, men jag tänkte det och sedan gjorde jag en mental notering om att be om en remiss till fettsugningsspecialisterna om det skulle hända.
Så det så.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Haha! Förlåt, du skriver så roligt! Hoppas att det går bra med ögat. Och du, så fort du slutar med kortisonet så försvinner vätskan på en dag eller två!

Helena

Sandy sa...

Ååhh! Helena, du räddade min dag! Skönt att veta att det inte är för alltid det där med vätskan =) Och kul att du gillar det jag skriver och hur jag skriver det =) Ibland kan man inte göra annat än skämta om eländet.

kram

Ellan sa...

Skulle peppa upp dig med att skriva att det försvinner så fort du slutar med kortisonet, men Helena var före;). Pöss!

Vad och var kommer du att jobba med/någonstans?

/E

Vicktoria sa...

Och jag kräktes just.

Men följer med i varje fall.
Jag blundar Och har fetvadd i öronen.

Okej?!

PUSS

Sandy sa...

E: Jag kommer köra pass på SportLife Odenplan och jobba kvar på mitt jobb på Riksbyggen i Västerås tills jag hittar ett heltidsjobb här som mer passar min utbildning =) En dag i taget, först synen tillbaka pronto tack, utan att se ut som en tjockis på SS ;) Kram

V: Jag hämtar hinken, jag kan hålla dig i handen :) Love

Anonym sa...

Du skriver fantastiskt, men jag lider ändå när jag läser. Vilket krångel! Men jag ska hålla vad jag har för att det går bra. Kramar, Karin J

Sandy sa...

Tack Karin! Jag tar alla tummar och tår som jag får just nu. Och tack för senast =)

Kramkram

M sa...

Hej S
Kul att vara här, skrattar rumpan av mig mest hela tiden, tur att kortison inte ger biverkningar på skrift.
Tänker på dig och hoppas skiten snart är över så du kan ut och leta roliga nummerplåtar i storstan, borde ju finnas ett och annat fynd :)
Kram M

Sandy sa...

Tack M! Jag ska genast ge mig ut påstan så fort jag ser bilarna igen. Det ärså problematiskt när dom försvinner helatiden...
Kram S