Ryck upp dig för fan!

Copyright Sandy.

För några år sedan var jag ute på vift med en dåvarande ensamstående tonårsmamma. Hon hade något stort på kroken men visste inte riktigt hur det skulle gå och hur hon skulle förhålla sig till denna superfångst. Några drinkar och ett antal shots senare traskar vi hem till henne på småtimmarna med takeaway-kebab. Två portioner. Jag stövlar först och hon traskar efter som en trasa med hängande axlar, låter mest som en trasig skiva som hakat upp sig mitt i den mest gnälliga delen av den mest tragiska tragedin som någonsin spelats in på LP. Myy, myy, myyyyyy låter det om henne. Strax utanför henne får jag nog, vem orkar lyssna på LilleSkutt när det vankas mat och mannen hon ojsar sig över befinner sig på mils avstånd och varken kan ställas mot väggen eller hånglas upp? Hellu? Waste of time tänker jag, vänder mig om och säger åt den lilla trasan till mamma:

-RYCK UPP DIG FÖR FAN! Sluta prata om sånt som inte går att göra något åt just nu!

Hon hickade till, svalde förvånat en klump tårar, jag vände på klacken, marscherade hem till henne och bänkade mig i hennes kökssoffa med maten framför mig. Finally! Hon är tyst, hickar lite då och då och tittar ängsligt på telefonen som inte ringer, petar lite i maten och piper lite ynkligt att jag inte ska vara så hård mot henne. Men så ringer telefonen med ett okänt nummer i displayen, hon svarar och dansar iväg till ett annat rum för ett evighetslångt samtal.

Själv sitter jag kvar i kökssoffa. Äter upp min mat, väntar... smakar lite av hennes mat, väntar... smakar lite mer, väntar...gäspar, skiter i vilket och äter upp hennes mat med. Hon kommer tillbaka och frågar var hennes mat tagit vägen?

-Den har jag ätit upp eftersom du pratade förlänge i telefon.

Sen somnade jag på kökssoffan.
Classy Sandy.

Imorgon ska jag hem till La Familia och äta middag. Jag ska dock inte somna på kökssoffan (den var så jäkla oskön). Risken finns att jag äter upp de tre nya barnens mat om det krisar sig. Men om jag gnäller för mycket är det fritt fram att säga ifrån. Alla behöver ett Ryck upp dig för fan! ibland.

Även jag.