Jag promenerar min väg genom Stockholm. Jag tittar mig runt om kring och önskar att jag kunde se mer än vad jag gör just nu. Jag önskar att jag kunde ringa och dela med mig med någon som inte längre finns i mitt liv. Det är mycket man vill, mycket man önskar, mycket man inte får.
Sen är det så ofantligt mycket som man faktiskt har, får och tilldelas. Jag ser bättre på mitt andra öga än vad som tidigare sades till mig av läkarna för 12 år sedan. Jag skulle bara ha tio procents syn kvar på det direkta seendet efter skadan, permanent, ingen förbättring, ingen behandling. Nu har jag hela 50 procent kvar, bara sådär. Det är mycket mycket mer än 10 kan jag säga. För mig är det m e r än hälften. Jag har förbättrat det som inte skulle kunna förbättras, utan att ens veta om det. Nu vet jag. För att andra ögat krånglar, det finns nog en mening med det också. Mer ödmjuk, mer omtänksam om det lilla jag faktiskt har.
Jag har fantastiska vänner kvar, klippor som finns där i varje jäkla storm som blåser kring mig. Som har sina ryggrader intakta och som vågar stå upp för vänkskapen vi delar. Jag vet inte vad jag skulle göra utan er. Ni som orkar lyssna när jag ältar, som tröstar när jag gråter som Lille skutt och som matar mig när jag inte har mat. Ni har stora hjärtan med plats för fler än en, fantastiska lägenheter och väldigt tjockt hår. Och a l l a andra.
Så jag struntar i att jag inte kan ringa till någon längre. Istället saknar jag alla jag kan ringa, och hoppas att dom snart är här med mig, promenerandes genom Stockholm.
Jag är privilegierad och rik på kärlek.
Och jag ser allt.
3 kommentarer:
Älskade älskade FINA, Du skriver så fint och så vansinnigt BRA. Jag ligger här bland barnkräkor, slut efter Vildes ständiga utbrytningsförsök, inväntar kreativitet och känner hur dina rader sjunger i min kropp.
För dig slåss jag när helst det kan komma att krävas av mig.
Det vet du. I evighet. Amen.
Med din humor, värme, energi, ödmjukhet, härlighet, personlighet, integritet så har jag svårt att tänka mig att man inte kan annat än tycka du är underbar! Men då dömer jag alla efter mig själv...för jag tycker du är underbart fantastisk! :-)
Hade jag haft möjlighet att mata dig oftare hade jag gjort det...tack å lov tar emil vid ibland när jag inte fattar bättre ;-)...och adoptionen för att bo altanen ska vi nog kunna genomföra...den kan troligen uppgraderas till ett eget rum - whenever you are here darling! ;-)
/H
A M E N
<3 Love
Skicka en kommentar