Jag skäms nästan lite. Om att jag skrev att han var ett miffo. Ikväll var han där igen, mitt framför mig. Ostadig, vinglig och såg ut att grina illa vid flera tillfällen. Jag hade en utländsk gäst på passet och tyckte att det gick lite bättre att få kontakt med honom när instruktionerna var på engelska. Så efter passet fångade jag upp honom och frågade hur bra han förstod svenska. Han förstod finfint sa han.
- Jaha, så då är du dum i huvudet i alla fall då alltså? Nej, det sa jag förstås inte, bara i mitt elaka lilla huvud.
Han undrade varför jag frågade och jag förklarade att det ibland ser ut att göra ont i honom och att han ändå inte korrigerar sin teknik eller går ner i vikt när han inte orkar. Han ser liksom sne ut i hela kroppen och jag är rädd att han ska skada sin nacke när han rycker som han gör. Han berättade då att han hade en svag vänsteraxel och att han därför körde tyngre på den andra och lite lättare i den vänstra eftersom han var rädd att förlora rörligheten i den om han mesade. Huh? Dum i huvudet?
Sen berättade han att han dessutom inte kunde lyfta sin väntra axel lika högt som höger sedan han fått en stroke och blivit förlamad i hela vänster sida. Ungefär här svalde jag min mentala bedömning av honom och satte på mig skämsmössan. Här står en man, som fått stroke, blivit förlamad, kommit tillbaka, är rädd att förlora sin rörlighet igen och därför överkompenserar med hela andra sidan i allt han gör. Men han står här. Framför mig. Och jag dömer honom innan jag vet bättre. SKÄMS Sandy, SKÄMS!!
Vi pratade lite till, han sa att han faktiskt hade ont i nacken och högra sidan nästan jämt. Vi övade lite riktmärken framför spegeln hur högt han får gå med armen och sedan önskade vi varandra en trevlig kväll, efter att han hjälpt mig plocka undan mina vikter som låg kvar på golvet.
Jo, skäms, det gör jag.
3 kommentarer:
Viktigt att inte glömma bort sådana saker. Att alla har olika förutsättningar och mål med att befinna sig på våra klasser. Vilken tur att du stannade upp och pratade med honom efteråt - det är få som gör det och sällan kommer deltagarna fram själv. Härligt Sandra!
Mm, men det var ju bra att ni pratade finally.
Det finns alltid en chans att lära sig något nytt.
Idag har Vilde fått en lektion i "benlära".
- Vilde, det här är ditt skenben, här är låret
och här på baksidan finner du vaden.
Och igår rabblade vi andranamn.
- Mamma, jag heter Ilona och Klara också.
Vad heter Sandra?
Kram, V
E: Indeed, alla har olika mål med träningen, man behöver påminnas om det ibland. Så lätt att glömma bort i all hysteri kring att lyfta tyngre, springa fortare och bli smalare. Han har tydligen inte tränat tidigare i sitt liv men nu gått ner massor sedan han började hos oss i somras!
V: Love Vilde. Sandy heter Mary också :)
Skicka en kommentar