Jag är inte som du

Det finns ett inlägg jag borde skriva till den mest ryggradslöse människa jag någonsin träffat på. Han som efter 12 år vände mig ryggen pga någonting som inte rörde oss egentligen utan hans chefs lögnaktiga liv och leverne. Utan ryggrad kan det vara svårt att stå upp för sina vänner,
istället tänker man på sitt och kläcker ur sig: -Vad fan vill du att jag ska göra då? Det är ju min chef för i helvete? Du hade inte behövt att göra någonting. Det handlade inte om oss förän du valde att göra det till ett problem mellan oss.

Jag borde skriva om hur din blick flackar varje gång vi stöter på varandra, om hur du inte ens kan hälsa längre, om hur du vägrar att svälja din idiotiska stolthet när jag redan har gjort ett försök, om hur du tar omvägar för att slippa hälsa på den som förut var en cool mamma som du gärna hängde med, om hur liten du numera är i mina ögon, om hur ont det gör i hjärtat att bli sviken av den som betydde mest. Om hur du krossade mig.

Jag borde ringa och be dig dra åt helvete en gång för alla. Skrika och härja och fråga hur dum i huvudet du egentligen är? Berätta hur illa du har sårat mig, mer än någon annan någonsin har gjort tidigare. Ever. Fråga hur du tänker när du "förlåter" dina vänner som svek dig med ditt ex, men inte mig som inte gjort dig någonting. Varför du väljer att staffa mig när den som det egentligen berör inte gör det, han letar fortfarande öppningar för att vi ska bli vänner igen.

Men du är inte värd all tid och energi som det skulle gå åt till att skriva ett sådant inlägg. Du är inte värd att ägna en ytterligare tanke eller fundering. Det är inte så mycket mer att göra än att gå vidare utan dig, utan din envishel, utan din feghet och rädsla för konfliker och utan din icke existerande ryggrad.

Så jag låter bli.
Jag skriver inte det där inlägget som jag haft i mitt huvud sedan jag hörde om dina senaste patetiska omvägar. Jag är inte som du. Jag har fortfaranade mitt huvud högt och min blick är säker och genomträngande. Än är jag inte blind, jag ser fortfarande. Jag ser en liten olycklg människa som inte vet vilka hans riktiga vänner egentligen är eftersom han inte vågar släppa in någon.

Jag är inte som du.
Jag är fortfarande stark och min ryggrad är fortfarande intakt.
Thank Gaaaad.