Nästan som på riktigt! Jaadaaaa...

Jag är hemma och vilar ögat efter fredagens trauma. Idag är första dagen det inte gör ont i hela ögat att blinka. Imorgon blir det jobb, wiihooo, pendla, pendla, pendla! How I LOVE IT...eeehhh... ja, jo, det är nog nu som knarket börjar sätta in. Den där psykiska störningen måste ha aktiverats fast jag håller på att trappa ner...typiskt.

Anywho, jag har träningsförbud några dagar, still. Men jag har hittat ett kryphål, moahaha! För sån är jag, att ligga och lata sig funkar inte i längden. I helgen ska jag träna hela tiden (it's allowed), det blir konvent på konvent och sedan mina tre klasser och sedan bonus på det på fredagkväll. Det kommer bli A LOT, och jag kommer antagligen avlida. För det först konventet måste jag förbereda mig på att presentera nuvarande BodyPump på engelska. Det ska utvärderas hit och det ska feedbackas dit. So, from now on, in english please (ok, not littrerally right now).

Dagen har jag alltså hittills spenderat på golvet med en träningsDvd och skriver mitt egna manus. Jag TITTAR på träningen och just nu är det nästan samma sak som att träna på riktigt. Min puls går upp, det pirrar i magen när musiken blir grymmers och håren (om jag hade haft några) på armarna reser sig upp när utfallslåten peakar. Nästan som på riktigt, mmm, eller hur...Förra måndagen tränade jag med en Ghad (läs:gud) och nu ligger jag och tittar på en träningsDvd, God Damn IT.

Gaah!! Det är sådan abstinens!!

Jag. Måste. Träna. Nu.