Oftast brukar jag ha sådana höga kickar av adrenalin efter träningspass att jag svävar på moln resten av kvällen. Today is not that day. Jag skulle ha mött upp en galen tjej och hennes pojkvän för lite tapas men jag är så nere efter pisspasset att jag istället ligger i soffan och tycker synd om mig själv. Jag var så fruktansvärt dålig idag så det finns inte. Jag tror att jag aldrig har varit så dålig, någonsin. Ever. Mot slutet av passet hade jag en känsla i kroppen som bara kan liknas vid skam och skuldkänslor. Vågade knappt möta deras blickar längre och att få lägga sig ner på golvet och köra styrka kändes som en befrielse. Så jävla kass. Sopa. Hade någon av deltagarna sagt åt mig att jag sög som instruktör så hade jag bara kunnat nicka och hålla med.
Pass nummer två blev lite bättre och jag fick beröm i omklädningsrummet av en deltagare som tyckte att det var helt fantastiskt på mina pass. Hon är så söt, en total motsats till den bild medierna målade upp när hon var med i Army of Lovers. Det gjorde min kväll lite grann. borde suga i mig mer men kan inte just ikväll. Varför är det så? Bara fokusera på det som är dåligt gör ju ingen glad. Allra minst mig.
Jag ska rycka upp mig och jag ska lära mig mer. Jag ska äta lite mer humble pie oftare och inse att jag inte kan vara på topp jämt.
Eller va fan,
det kan jag visst.
1 kommentar:
Ooh! Sånt där är livsfarligt! Inte hänga upp sig på det negativa. Vi är så duktiga på att vifta bort det positiva men alldeles för bra att fastna i det som kanske inte blev så bra som man tänkt sig. I know, I've been there to often.
Du är grym men precis som de flesta andra får du en dag då du bara är jävligt bra istället för grymmast. För någon lägre nivå än jävligt bra, det har du inte ;-) I know, I've been there too, to see it myself ;-)
Puss på dig!
Skicka en kommentar