I backspegeln

Mina gudbarn är de sötaste barn som finns. Hands down.
Snart tre år har gått sedan dom föddes med buller och bång
och inte en enda fulfas har dom gått igenom.

Begåvade är dom också. Vet redan hur man målar på vita väggar,
äter godishalsband och cyklar trehjuling. Pratar så gudmor fattar?
But of course.

Båda två är så ljuvliga att jag nu funderar på om jag ens
behöver skaffa egna barn. Tänk om min(a) inte blir lika bra liksom.

Hur gör jag då?