This is me, now

Jag är utmattad.
Inte fysiskt.
Kroppen är på GO om jag är det.
Problemet är att jag inte är på.
Jag tar inte in någonting i mitt huvud.
Informationen når min panna men blandar sig bara med svetten och rinner ner, rinner bort, dropp, dropp, hej då.

Jag känner mig speedad samtidigt som min hjärna vill gå och självdö. Sova i hundra år och sedan vakna upp med en utvilad hjärna, ett nyfiket sinne. Och en känslan av att en glöd ligger och pyr, som bara väntar på att få blossa upp.

Jag har inte landat,
jag har inte avslutat.

Jag har däremot påbörjat nytt,
jag har tagit på mig nya utbildningar och nya uppgifter.

Jag har tagit mig vatten över huvudet.

Känslan inombords just nu är frustration.
Det känns som jag tror att svart känns.