måndag 4 januari 2010

Jag försökte ringa dig för att berätta...

Har inte haft tid med att skriva här.
Jag har annat för mig.
Because I'm worth it.

Det har mottagits en nyckel och
utväxlats en massa nonsens-
lovidoviäckelsmörja. Det är nästan
så jag kräks på mig själv.

Just nu storsar jag runt som en av
"dom där" som som jag tidigare ha hånat.
Enda skillnaden är att mitt leende
inte är ett hån, det är bara löjligt stort
och oförklarligt.

2 kommentarer:

V sa...

Bra. Då är jag nöjd. Men vänta, vad sa du...nycklar?
Jaja, bara det inte är någon otrevlig mördare, så är jag nöjd.
Du är värd det bästa, Bästa.

Och telefonjäveln är borta. Och jag har inte sovit. Och du måste kolla upp de elimentära grejerna med den där snubben; är han känslig för sömnrubbningar, är han generös och äter han medicin?
Jag kommer med nya direktiv, så snart jag pluggat in och upp.

Love!

Sandy sa...

Ja, alltså jag håller ju i min egen nyckel ett tag till :) Hans sitter på min knippa, temporärt, lite nochalant och som om det är det mest naturliga i hela världen...Generös? Jo, både med ord, känslor och mat, hittills iaf. Slutar han med det får vi tänka om..Åhh, och just ja, inga mediciner :)

Men det finns ett MEN...
Men det tar vi sen...inte nu...sen kanske...blunda lite nu och bara må bra. Inväntar dock dina direktiv baby!

love you