onsdag 27 januari 2010

Love of my Life

Jag får samtal och blir varm i hela kroppen.
Och nej, det är inte från honom.
Det är från henne.
Min finaste.

Hon frågar.
Jag berättar.
Hon lyssnar.
Hon ställer frågor.
Jag försöker svara.

Det spelar ingen roll var du är min finaste fina, eller hur lång tid det går emellan våra samtal. Du är den bästa jag vet och min närmaste, jag saknar dig och jag saknar mina gudbarn mest hela tiden. Ibland tar livet en vändning som gör att annat kommer emellan, en stund. Men sen är vi där igen, nära och utan behov av ord. Jag känner dig, jag vet vad som rasar inom dig, jag behöver ingen förklaring, jag förstår dig i alla fall. Och om du vill att någon ska få styrk behöver du bara blinka, så kommer jag ordna det. Precis som du kommer slåss för mig i alla mina strider härifrån till evigheten.

Amen.

2 kommentarer:

V sa...

Kärlek, en massa varm skön kärlek.

Sandy sa...

Love till dig