Jag har åkt buss.
Jo, jag lovar. På riktigt.
Jag traskade till Odenplan och satte mig på en äcklig jävla blå buss som antagligen var helt infekterad av baciller och virus och annat skit som man inte vill tänka på. Var tvungen att sitta brevid en man med en gigantisk gitarr mellan benen. Fy fhan. Kände paniken när jag insåg att jag verkligen klivit på och var på väg mot Östermalm som en annan uteliggare på upptäcksfärd. Flash back från högstadiet som var senaste gången jag åkte buss. Fy fhan. Packade som sillar, ungar som skriker, människor som stinker svett, gubbar som dreglar och tar med sina antagligen alldeles otvättade händer på alla stoppknappar som finns. Sådär så att man måste spy lite i sin egen mun när man själv skall trycka på knappen.
Men jag överlevde.
Jag tror inte att jag är sjuk ännu, känns inte som om jag smittats av pöbelns olust till att leva och brist på livsgnista.
Klev av på Östermalm, rev av ett grymt pass, åkte hem och lagade mat till mig och Mr. Tände lite ljus, duschade lite varmt och somnade som en klubbad säl på soffan. Very sexy, lovar. Det blev helt enkelt för mycket spänning på en kväll det där med att åka buss. Kommer nog inte hända igen, nej...
3 kommentarer:
Jag vågar inte åka buss i S-holm. Knappt ens tunnelbana. Inte bara på grund av bacillerna, utan för att jag alltid tar fel buss eller tunnelbana. Och tar jag rätt, då åker jag tamefan åt fel håll.
Hahaha! Håll i hatten i helgen då darling! Hör av dig om du har en ledig stund över!
Kramkram
Buss är ångest. Jag åker buss ibland. Förr vägrade jag - men ibland frotterar jag mig med övriga "bussåkare" (ja - de är ett folkslag i sig) och jag är lika dränerad efter varje färd. Huuh!
Love!
Skicka en kommentar