Jag krossar drömmar

Hade en student på vänt när jag kom tillbaka från lunchen. Han var rödhårig och hade typ inga ögonfransar. Ville ha en bostad och bad snällt på sina bara knän. Jag har massor med bostäder lediga, skulle gärna hjälpa till, men någonting sätter stopp i mig när desperationen lyser som en operationslampa rätt i mina ögon. Jag blir bländad, stänger av, blundar och övar lite koreografi i huvudet.

Nu visade det sig att han inte alls var student, han var praktikant utan anknytning till oss så det fanns tyvärr inget jag kunde göra för honom. Stackars lilla rödtott. Han grät nästan, svor lite på holländska och bad sedan om ursäkt för sitt beteende.

-Ingen fara, men ryck upp dig för fan! sa jag och log sockersött.

Okay, hejdå hejdå.