Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om Biggest Looser. Triljoners kanske? Eller inte, jag är ju inte besatt eller nått sånt, men jag gillar det. Jag respekterar det dom gör och det beslut som dom har tagit om att vilja vända sitt liv och ändra livsstil till det bättre.
Vad jag hatar är när någon gnäller och tycker synd om sig själv i programmet (och i livet i övrigt för den delen). Skyll dig själv fetto, det är ditt eget fel att du sitter där på ditt feta arsle och ser ut som stryk. Typ.
I kvällens program var det det lata mot det värdiga. Latheten vann och någon som inte förtjänade det fick åka hem. Alla grät, alla tjockisar och Allison.
Och så jag då. Jag grät också.
För en tjock farbror som inte fick leka med dom andra tjockisarna längre.
I love it!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar