Jag kan nog ibland uppfattas som dumsnäll. Jag har svårt att säga nej och sätter gärna någon annan i första rummet. Ser genom fingrarna, "I'll let that one slide" tänker jag alldeles för ofta... Helst med sådana som inte förtjänar det alls har jag märkt. När jag blir utnyttjad är det inte ovetandes. Nej då. Jag vet. Alltid. Don't you worry.
Kanske för snäll, ja, men aldrig dum eller så blåst att jag inte ser vad som händer. Bara så du vet.
Jag måste uppenbarligen spotta upp mig lite. Måste säga ifrån även om du mår som en råtta. För det är jag lite ledsen faktiskt. Jag ska inte behöva säga till om självklara saker, du ska inte sätta mig i den situationen. Let's face it. Vi är vuxna människor båda två. Hade du gjort så här mot någon annan hade du åkt ut med huvudet före på gatan.
Utgifter har vi varje månad,
se till att vänja dig med att betala dom.
Vänligen,
Sandy
1 kommentar:
Word, beautiful. WORD!
Skicka en kommentar