tisdag 10 augusti 2010

Ryck(er) upp mig för fan!

Jag är tillfreds.
Jag löser svarta gåtor och knutar i magen på löpande band.
Jag tänker igenom det vi sagt, på vad jag sagt och vad han säger.

Och på det vi ska säga senare.
Jag är tillfreds.

Jag vaknade idag, gråtandes.
Jag var på jobbet, gråtandes (i smyg när ingen såg).
Och jag kom hem gråtandes.

Nu gråter jag inte mer.
Finns inget att gråta över längre.
Inte när man tittar på det i backspegeln och med kloka, rationella ögon.

Allt har egentligen varit bra,
smutsig tvätt har luftats och vädrats
och kommer så småning om att vikas undan.

I vems byrålåda vi stoppar undan skiten
får söndagen utvisa.

Nu ska jag sova,
på riktigt och utan mardrömmar.

Puss

2 kommentarer:

Vicktoria sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Helen sa...

När stormen så småningom lägger sig infinner sig stillheten och lugnet som är skönare än innan å då sover man gott.
Dessutom är tvätten torr och redo att läggas tillbaka :-) Hoppas bara vinden lägger sig snart för dig... Puss! <3