måndag 6 september 2010

Du är jag och jag är du...


Det är jobbigt lite här och var just nu.
Både hemma och borta.

Jag önskar att jag kunde vara till bättre hjälp än vad jag är just nu. Jag önskar att jag kunde göra henne stark och beslutsam så hon på egen hand kan trycka på playknappen för sitt liv.

Det är inte hennes fel, någonstans.
Bara om hon stannar, med eller utan hjälp.

Då är det hennes fel.

2 kommentarer:

M sa...

Precis så.
Men vi stöttar på olika håll så ska det nog lösa sig.
Kram M

Helen sa...

<3 <3 <3 till den som behöver! <3 <3 <3