
Jag har ju varit på konferens.
With the university.
Vi är ca 70 anställda på min avdelning och jag har fortfarande inte lärt mig namnen på alla. På min förra arbetsplats kunde jag allas namn. Vi var ca 100. Här har det inte riktigt blivit av ännu, eller så är jag bara lat nu när jag jobbar statligt. Eftersom vi sitter med väldigt många olika uppgifter inom de olika sektionerna som utgör hela avdelningen finns här ingen naturlig koppling mellan alla medarbetare. Antagningen håller sig på sin kant och examen likaså. Och vi sitter på två våningsplan och träffas bara vid avtackningar och annat firande. Ibland kommer det upp någon från plan 3 och hämtar en gaffel eller kaffe, då blir det tissel i lunchrummet och man frågar sig genast vem fan var det där?
Så, konferens i Bro var på schemat denna vecka, med övernattning och socialt umgänge över sektionsgränserna. Oj så spännande. Jag konverserade både här och där, nickade snällt mot tant grön och mot gubbe brun. Duckade bäst jag kunde för universitetstönten som bara pratade om sina trafikprojekt och minsann kunde springa hur långt som helst och snabbast av alla. Mest samtalade jag dock med mina sektionskollegor och min närmsta chef. Dom som jag faktiskt gillar.
Så svensk är jag.
En annan anledning till att jag inte vet vad alla heter ännu (och numera inte bryr mig så värst mycket om det) är såklart att dom flesta uppenbarligen är helt socialt handikappade och heller inte på samma intelligensnivå som en annan. Jag gav upp vid lunch dag två när den trögaste av dom tröga kläckte denna kommentar om vår smaskiga pannbiff:
-Jag visste inte att det fanns så här stora köttbullar i Sverige, hur tror du att man rullar dom här?
När sedan samma person, och sedan min bordsgranne, inom loppet av 5 minuter, tror att lunchen är en fyrarätters eftersom det står på både svenska och engelska på menyn, tar jag min iPhone och går ut i solen och är tyst resten av vistelsen.
Nu vill jag inte umgås med någon "ny"alls.
Knappt med någon gammal heller.
Pöss då!
4 kommentarer:
En hyresvärd skrattar väldigt högt i sin borg. Fanni fanni! :)
Och jag garvar ihjäl mig.
Och ber om ursäkt för min tystnad. Jag ser debatter på TV och får hjärnblödning...
Ringer tomorrow.
Puss
Stora köttbullar, hahahahahaha.
Nya är värdo, bättre med gamla beprövade :)
Kram M
Hahaha! Jag uppmuntrar dig att fortsätta vara svensk. Pöss!
Skicka en kommentar