I måndagskväll, efter mitt träningsmarathon på 2 timmar och 30 minuter, lyckades jag låsa mig själv ute. Jag var extremt nöjd med mig själv. Oerhört. Blodsockret var nere i tårna och klockan var efter 22 på kvällen när jag upptäckte att nycklarna var inlåsta på kontoret.Ååhh så roligt!
Ringer alla kändes det som, eller iaf Erica och Sara som inte svarar. Mr svarar inte heller. Jävla Mr. Hoppar på en ny tub åt andra hållet för att åka tillbaka till kontoret men inser att även om jag har passerkort in så har jag fortfarande ingen nyckel in till mitt kontor eftersom den ligger på, just ja, inne på kontoret.
Ringer, ringer, ringer och står snart utanför hans dörr och plingar på, plingar på, plingar på. Tills han öppnar och undrar vad som har hänt.
-Jag är utelåst och tänker sova hos dig.
-Såklart
Middagen blev mjuka ostbågar från helgen och att tvätta ansiktet utan sminkborttagningsgrejor var inte att tänka på. Rena kläder till tisdagen? Skulle inte tro det.Svettiga träningskläder var det här! Tjooohoo! Sova med linserna, jaahaa'daaaa (fast det hör inte till ovanligheterna egentligen men det låter bättre nu). Läkartid på St Eriks Ögonsjukhus kl 09.00 på tisdag morgon, check!
Åh vilken härlig måndag jag hade nu när jag tänkter efter.
Fast mys med sjuk Mr gick ju an,
det blev ju faktiskt bra och vände lite till det bättre iaf.
Ibland är han bra att ha till hands.
Den där Mr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar