Att blunda och önska hårt....eller bara sprutan 3.0

Jo, det här med ögat. Igen då.

För två veckor sedan var jag var på något som sas skulle vara slutkontrollen av min härliga ögonsjukdom. Woop woop!

- Hör av dig om det blir sämre igen.
och ja ba:
- See yaaaa, and I wouldn't wanna beeee yaaaaa!

Under helgen märkte jag att det började hända grejor med synen och försökte därför få tag på Dr. Sävlig på Retinamottagningen igen igår. Det var ju lätt. Fick efter några runtriningar finally reda på mina alternativ, antagningen kunde jag vänta tills på onsdag och ringa på hennes telefontid mellan 10.30-11.00!! Hoppsan vad generös man kan vara med sin tid, en hel halvtimme?!?! Wow! Eller så kunde jag åka till St Eriks akutmottagning. Tjohoo.

Akuten blev det och efter viss påtryckning med hundvalpsögon, vassa armbågar och en sockersöt röst så kunde jag lämna akuten och gå direkt upp till Retina igen. Utan tidsbokning, hemska tanke, så får man tydligen inte göra. Fick jag höra sköterskorna mummla sinsemellan när jag kom upp på plan 4. Sen händer det som alltid händer när jag kommer och säger mitt personnummer, journalen öppnas, någon läser lite, tittar lite medlidsamt på mig och säger sedan:
-Vänta här, jag ska genast hämta doktorn...

Så självklart kunde Dr Sävlig ta emot mig, hon skulle kolla på mig pronto och det blev det lite bedövning i ögat här och lite pupillvidgande där och sedan klick, klick, kodakmoment, en ljusstrålen förstärkt med ett förstoringsglas in i lilla ögat. Hoppsan, hejsan, ja här är det lite oroligt kunde Dr S se och säga.

Nu ska jag tillbaka på torsdag morgon för mer bilder med kontrastvätska i blodet samt förhoppningsvis en inbokad tid för mer ändtarmscancersmedicin i ögat på fredag. O happy day. Ge mig gärna mer sprutor i ögat. do it. Det är det enda jag önskar mig i julklapp.