Av snart ett år har den sista tiden varit riktigt dålig.
Sucky sucky shit shit. Tack och hej då, hejdå.
Buhu.
I förra veckan verkade det vända.
Det var precis som vår första tid.
Som jag har saknat den.
Sen kom denna veckan, och det
stora svarta hålet tillbaka.
Inte lika stort som tidigare,
men så mycket djupare.
Just nu behövs det så lite för att
förstöra så mycket. En blick, ett ord
eller en tanke raserar det som redan
är på väg att spricka.
Fråga: Hur länge ska man hålla fast i det som en gång var det bästa som fanns?
6 kommentarer:
Just Don't make my mistake...
Det som inte förändrades varken igår eller i förrgår trots en ambition till det kommer med största sannolikhet inte heller förändras imorgon... Det är så det funkar...
"sluta kämpa. Börja leva" En förbannat bra bok av sanna ehdin. En skön spark i rumpan ;-)
Du är bäst! PÖSS
/H
Den ska jag definitivt kolla upp darling!
Och DU är bäst!
Pöss pöss
"Man måste alltid veta när ett skede når sitt slut. Sluta cirklar, stänga dörrar, avsluta kapitel - vi kan kalla det vad vi vill, bara vi lägger det som är slut bakom oss."
Paulo Coelho säger mycket klokt. Och jag förstår verkligen ditt dilemma, jag har varit likadan. Ja, du som ändå läst hos mig kanske sett skymtar av hur svårt jag ibland haft det att släppa taget om sådant som en gång FUNNITS. Men det är ju så... Att är det över så är det över. Och egentligen kan ingenting bli bättre förrän man just går med på att acceptera det. Man trampar bara samma vatten, utan att vare sig kunna ta sig upp eller sjunka. Men kallsupar är lätta att få. Hur länge ska man behöva orka innan krafterna är slut?
Bottomline: Jag tror man nånstans ändå vet när det är över. Jag tror du kanske är där när du skriver "Hur länge ska man hålla fast i det som EN GÅNG VAR det bästa som FANNS?"
Anyways... Lycka till. Och jag säger som föregående talare - börja leva ;)
Kram på dig
Du är så klok.
Och skriver som den gudinna du är.
Tack.
Och jag vet nog, egentligen.
And it sucks.
Kramar S
:) And you give me way too much cred haha. Jag vet hur svårt det är - är sämst i världen på att lyda mina egna råd.
Och ja... it sucks även när man vet att det är över. Och det må göra ont, men betydligt mindre ont än om man dröjer kvar längre än man egentligen borde.
Ta hand om dej!
Kramar
I mitt fall _ när de börjar blästra loss mig från underlaget. Som jag älskar att gå i terapi ;)
Skicka en kommentar