Nu måste vi rycka upp mig.
Ta mig i kragen och se solen bakom alla jävla moln som inte ger med sig det minsta lilla för tillfället. Gårdagskvällen spenderades med gråten i halsen och förtvivlan i blick. Han fick lyssna och jag fick prata och säga allt det som jag inte fick sagt under lunchen. Och han fick förklara mer vad han egentligen menar med det han säger och känner, och jag fick ur mig att jag inte vill vara hans vän. Att jag inte kan ha någon kontakt med honom nu och att jag inte kommer svara om han ringer och att jag inte kommer hoppa och studsa på gymmet dom kvällarna som vi eventuellt kommer ses där.
-Men baby, tänk om jag ångrar mig då? Jag kommer ju vilja ringa dig om några dagar...
Ja, eller inte.
Schitzo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar