Om jag inte gråter på morgonen så gör jag det på kvällen.
För min egen skull, för mina sårade känslor och för att kunna sova.
På något sätt känns det lite lättare efter gråten, när tårarna tar slut och jag inte kan gråta mer, då infinner sig en känsla av lättnad. Det är underligt.
Lite gråter jag för er skull också.
För att ni är så fantastiska och för att jag har fått ynnesten att ha er i mitt liv och kalla er för mina vänner.
Tack finaste du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar