Ljus i mörker?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över det faktum att det visst inte bara var hon, den där andra, som han valde att vara med.

Ikväll innan mina pass kröp det fram att det finns en till som träffat honom. Sedan i somras och nu under hösten har han bollat med oss båda (eller oss tre? Lite oklart men skit samma). Hon, den andra, eller tredje, mår tydligen också väldigt dåligt över det här, hon visste ju om att vi träffades egentligen, men valde att lyssna på honom när han förnekade det..och sen, poff! Så satt hon där på pottan, eller ja, på honom kanske jag ska säga.

Jag känner mig lite dum nu, igen. Och lite ledsen för att tjejer så gärna hugger varandra i ryggen istället för att hålla varandras händer. Varför måste dom gå bakom ryggen? På mig. Varför går dom bakom ryggen på mig?

Men lite ljus i mörkret kanske det ändå är när jag i mitt innersta faktiskt känner att han inte är värd mig. Att han inte är någonting som jag saknar eller vill ha tillbaka, det gjorde inte ens ont när hon berättade det. Först blev jag arg i en millisekund, sen ryckte jag på axlarna och körde det mest pedagogiska gymintrot och det grymmaste cirkelpasset so far...så jag får väl vara nöjd med kvällen iaf.