God fortsättning dårååå

Hej då kyla, Hej Carlifornien!

Packning och panik

Jag faller i bitar.
Klamrar mig fast vid det lilla förstånd jag tror mig ha kvar och ser bortom svikna löften, avbokade möten och den totala ignoreringen.

Jag packar min väska, bokar taxi, duschar, skriver presentationer till konventet, trollar fram lockarna i håret, kollar facebook och skickar meddelanden till den som inte svarar, för över pengar till resekassan och lägger fram resekläderna. Tittar på min halvfulla resväska som skall återvända hem med övervikt om allt går som det ska over there.

Sen gråter jag, smörjer in ögonen på nytt med Total Eye Care och eksemet på armen med Night Balm.





God jul då...hoppas den blir helt ljuvlig,

för er.

Att inte kunna ljuga så bra...

Jag ringer USA och försäkrar mig om shopping dag 2.
Det kan vi ordna blir svaret och jag är lite mer nöjd än innan.
Frun ser fram emot julen som vanligt (och extremet överdrivet amerikanskt) men i år är hon mer förväntansfull än  n å g o n s i n  säger hon, det ska bli sooo exciting att se oss träffa den lilla guldklimpen för första gången...

-Ummm....yeah, I'm sure mom and dad will do a great job with that! Better bring some kleenex.

Själv hoppas jag hålla min touretts under kontroll och inte säga något alldeles för tokigt eller oförskämt till de nya föräldrarna. Men jag tänker att om jag säger att jag hoppas att hon blir lik sin mamma pronto så borde det ju kunna räknas som en fin komplimang...?...

601:an

Så många inlägg och så mycket skitsnack.

Jag väljer att gråta och förbanna julen och stressen och min hemska inställning till allt som varit och som kommer nästa vecka. Jag vill dra något nytt som luktar gott över mig och sedan sova i en månad och vakna leendes. Jag vill, jag vill, jag vill!

Så jag stoppar huvudet i snön, struntar i bruncher och glöggmys, struntar i att handla julklapparna som fortfarande behöver köpas...Tar en bok, en filt och tänder ljusen.

Och hoppas att flighten ställs in.

Boostad, nyklippt och snygg

Take me Anywhere, I'm needed Everywhere!

Tack för skratt och omsorg, kramar och kärlek. Puss!

Hejdå skitkorv, hej värme och kärlek!

I väntrummet på St Eriks...

Sitter på ögonkliniken igen. Vi kollar lite syn och lite tryck i ögat. Mitt är perfekt, såklart, vad skulle det annars vara? Inväntar fotogrfering och sedan Dr Sävlig. Hon kommer få höra att jag inte alls är nöjd. Jag gillar inte att det fortfarande fladdrar i ögat, lätt irriterande i vissa stunder och en konstant påminnelse att det är fel på mig. Sånt får dom faktiskt ta och fixa nu.

Så snälla tomten, jag önskar mig...

Eller skit samma...jag hatar k**julen och tomten så varför ens bry sig..

Hej bitterf***a, välkommen!

Pissed och effektiv

Jag märker att jag är mer effektiv när jag är förbannad.
Det bara swichar till i mailboxen denna morgon.
Jag hotar med hemlöshet för störiga studentern och dumförklarar andra som ställer FSQ:s på löpande band.

Välkommen Torsdag!

Vino Rosso, rekommenderas alltid, för allt!

Restaurang MareMonte

Ikväll ska jag äta god mat tills det står ut genom öronen!
Stuff my face good.

Lika bra att vänja sig.
Nästa vecka sitter jag på andra sidan Atlanten och kommer få kommentarer om att jag måste äte mer, ta lite till och nu är jag på tok för smal.

Inte för att jag är det, det är bara att dom är så feta over there.

Lika som bär?

Idag på lunchen fick jag kommentaren att jag påminde om Maria Callas.
Så jag googlar henne och ser om det ligger något i det.

I don't know Sebastian, I don't know

Men hon är vacker, så tack för komplimangen...

Så Mycket Bättre

Jag är trasig.

På riktigt.

Min finaste säger att jag sörjer något som gått bort och inte finns mer. Som kanske aldrig kommer finnas mer. Och jag tror henne. Jag håller mig för mig själv och pratar med mina närma, så mycket som det nu går att prata. Ibland går inte ens det. Det enda jag kan göra är att släppa på känslorna och låta det riva och slita och låta tårarna strömma fritt. Som nu.

Vi har pratat idag. Vi måste styra upp Åre. Vi måste planera och det kommer olägligt. Allt kommer alltid olägligt säger han. Han säger att han aldrig mått så dåligt och frågar hur jag mår, jag frågar om han vill höra sanningen eller om jag ska ljuga. Och så skrattar vi uppgivet. Det är en av de saker som jag saknar mest. Att få skratta. Vi kan alltid skratta, få varandra att skratta hejdlöst, även nu, mitt i allt elände. Sen pratar vi bara jobb men lyckas inte boka in det där mötet. Det får bli imorgon. Eller nått.

Jag skurar mer träplattor, jag lägger pussel på badrumsgolvet, jag tvingar mig själv att äta och dricka, fryser in matlädor, tvättar och plockar disk. Och jag känner allt som känns. Tungt men ändå förlösande på samma gång.

Sen börjar äntligen Så mycket bättre. Sista avsnittet och jag hoppas på gråtkalas. Ännu mer. Bring it or fuck off. Det är skönare efteråt har jag märkt. Och Lasse är så söt och påminner så mycket om pappa. Och Petter och Petra och Plura är mina nya kärlekar och Lill-Babs och Thomas känns härligt störda hur det än är...

Och när reklampausen kommer och signaturmelodin spelas känns det Så Mycket Bättre.

Men det blir bättre om vi är tillsammans..
Det bli bättre för o'o'oss...

Hej ilskan!

Jag älskar Biggest Loser.
Om någon har missat det så let me tell you. Jag älskar Biggest Loser. Allt med programmet ger mig rysningar. Från tjockisarna som gråter första dagen när dom inser vad dom gett sig in på till tjockisarna som gråter av smärta när dom väger in sig och inte har gått ner så mycket som dom hoppades på. Älskar Jillian Michaels och Bob Harper och deras syn på hälsa, träning, livsstil och helhet. Och jag gråter av lycka när tjockisarna lyckas övervinna sina rädslor, tar tag i sina problem och faktiskt går ner i vikt. Speciellt gråter jag när någon otippad gör något extraordinärt. Som när O'Neal gjorde 10 armhävningar på ställningen som egentligen bara var menad för dom starka och unga pojkarna. Då gråter jag som ett barn och ryser av lycka. Fina, fina pappa O'Neal.

Så gissa hur lycklig jag var ikväll när finalen sänds. Jag har haft en pissig vecka, en nattsvart gårdag och en jobbig dag inombords. På vägen hem vänder mitt inre till något ljusare då jag kommer på att finalen borde vara ikväll. Så jag skuttar förbi min lilla kiosk och hämtar upp mina dammsugarpåsar som kommit på posten, jag sjunger mig igenom Coop Nära som rånar mig på mina pengar i vanlig ordning. Det gör liksom ingenting ikväll för jag ska hem och titta på finalen! Tadaaa!

Kommer hem fem minuter innan det börjar, hinner precis göra iordning min kvällsmat som jag nu faktiskt har aptit för, och sätter mig ner i soffan och tänder ljus och virar in mig i filten. Finally. Det börjar. Jag ryser. Jag gråter när dom visar klippet på Vicktoria som säger att hon aldrig känt sig som en värdig dotter, eftersom hennes föräldrar förtjänar ett vackrare barn. Sätter lite kyckling i halsen och hickar när Sunshine berättar om hur stolt hon är över sin pappa O'Neal som nu kan gå uppför trappan hemma utan att blinka. Buhuuu. DET ÄR JU SÅ FIIIIINT OCH BRAAAAA!!

Sen kommer det reklam och jag inser att det här måste vara ett extra långt program eftersom dom bara vägt in hälften av deltagarna ännu och klockan närmar sig åtta...Ååååhhh vad härligt! Två timmar Feelgood och endorfiner när jag som bäst behöver det!! Det vänder nu! Känner ni, det är min tur att må bra nu! Tralllaallaaaa!!





JAG HATAR KANAL 5!!!
Hur fan kan man INTE sända HEEEELAAAA finalen!?!? Era jävla stolpskott!!! BUT WHY?!?!?! Varför gör ni så här mot mig?!?! Och nej, jag tycker inte att jag överdriver. Snarare tvärtom. Jag är snäll och mesig som vanligt men går iaf in på kanalens hemsida och lägger en kommentar liknande den här ovan. Ha! där fick dom. Idioterna.

Så nu sitter jag här i soffa, hålögd och tom igen. Och allt är kanal 5:s fel. Om det inte var för deras utvecklingsstörda programansvarige asshole till man (för det måste vara en man som är så här korkad) så hade jag myst i soffan hela kvällen, gått och lagt mig i tid och drömt fina drömmar vid det här laget. Men nej, visa inte hela finalen. Visa skit istället! Det var så dåligt på tv efter denna besvikelse så jag var tvungen att dammsuga, våttorka golven, skura badkaret, rensa avloppet och riva ut hela trägolvet i badrummet och skrubba plastmattan under på mina bara knän och utan diskhandskar. Jag fick använda plastpåsar istället.

Jag hatar kanal 5.

Ljusglimtar

Tack för att du svarade igår när det var nattsvart och jag insåg hur trasig jag är. Du är så fin mot mig och jag är så glad att du finns i mitt liv.

Tack för att du tog dig tid att läsa och kommentera, på vilket sätt det än var. Det känns som bomull i hjärtat att bara veta om att du finns där, om än bara i periferin.

Tack för virituella samtal på FB med pepp, omtanke, värme och kärlek på avstånd.

Tack för att du finns.

Världens bästa vänner.