torsdag 10 februari 2011

Every action has a reaction

Jag funderar på om jag ska prata med henne.
Sen tänker jag att det inte skulle vara någon bra idé alls.
För vad skulle det ge mig?
Skulle jag må bättre av att säga det jag tycker och tänker?

Eller skulle det bara hjälpa henne att trampa vidare över och igenom de spillror som en gång brukade vara jag.



Jag svarar på mail

Hej L,

Jag skulle uppskatta om du tog bort mig från din sändlista.

Vänligen
S



Not so pleased anymore

Jag målar.
Färgen kommer inte räcka till både vardagsrum och sovrum.
Inte lika nöjd längre.
Inte alls.
..
Och samtal med först pappa och sedan mamma gör ingenting bättre.
Skuldkänslor orkar jag inte med just nu.
Särskilt inte för att jag råkar fylla år och ännu inte bestämt några planer med släkten.


Jag går hem nu

Jag rullar lite tummar på jobbet just nu. Och när det händer blir jag extremt oeffektiv. Så kan vi ju inte ha det. Som tur var löd min chefs horoskop såhär imorse: "Tecknen råder dig idag att vara uppmärksam på förslag och idéer som kan visa sig gynnsamma för dig."

Hon var dock inte närvarande vid morgonkaffet så jag bad henne läsa det på lunchen när vi sprang på varandra. Det gjorde hon blev nöjd och undrade nyfiket vad för slags förslag det skulle kunna vara.

-Joomen serrú det ska jag tala om för dig, sa jag glatt och började med att säga att det skulle vara väldigt fördelaktigt för henne om  j a g   på något vis kunde effektivisera mitt arbete nu när jag har det lte lugnare..och det bästa sättet att bli effektiv för mig är att ha lite tidspress, så om jag helt enkelt slutar tidiagre idag och imorgon så kommer jag ju fullkomligt spruta ut bostäder och kontrakt och andra viktiga dokument på löpande band under förmiddagarna! Och så vill jag hem och måla om i min lägenhet nu  när färgen och min nya soffa äntligen har kommit. Please? *tänk er mina sötaste rådjursögon här*

Så, då var det bestämt. Min chef är ju en fantastisk kvinna, hon är dessutom väldigt smart som förstår vikten av en glad, nöjd och effektiv medarbetare. Jag jobbar halvdagar idag och imorgon och kommer ha en, om möjligt, ännu finare lägenhet när helgen är över! I'm pleased. Very.



Hepp!






onsdag 9 februari 2011

Jag är inte som du, the re-run version


Det finns ett inlägg jag borde skriva till den som jag förrut såg på med ett rosa skimmer. Han som efter 1 år helt plötsligt bestämde sig för att ingenting var på riktigt, eller att han hade ljugit hela året. Det är fortfarande oklart vad han egentligen menade. Utan ryggrad, ärlighet och känsla för respekt kan det vara svårt att stå upp för sina ord och känslor, istället tänker man på sitt och kläcker ur sig: -Vi har aldrig haft någonting på riktigt. Vi har aldrig varit tillsammans... Nehee nej, inte det? Så nu vill du alltså INTE dela resten av ditt liv med mig som du ville förra veckan? Att vi i princip har bott ihop det senaste året räknas inte? Nehee, fel av mig. Och så var det det där med hon den andra. Som han absolut inte hade träffat. Eller hur var det nu igen? Som han visst hade träffat och som det nu känns sååååå rätt med, så var det ja...

Jag borde skriva om hur din blick flackar undrande varje gång vi stöter på varandra, om hur du inte kan hälsa längre, om hur du ignorerar mig som om allt är mitt fel, om hur du vägrar att ta konsekvernserna för dina handlingar, om hur ont det gör att bli pissad på igen och igen och igen, om hur liten du numera är i mina ögon, om hur ont det gör i hjärtat att bli sviken av den som jag för ett tag trodde betydde mest. Om hur ni krossade mig.

Jag borde ringa och be dig dra åt helvete en gång för alla. Skrika och härja och fråga hur dum i huvudet du egentligen är? Berätta hur illa du har sårat mig, mer än någon annan någonsin har gjort tidigare. Ever. Fråga hur du tänker när du bestämmer dig för att totalt bortse från mina känslor, krossar mig, och sedan förväntar dig att jag fortfarande ska hoppa och studsa för din skull? Hur du har mage att sedan ge mig skulden för att det numera är lite jobbigt att vara du eftersom mina vänner inte längre ser på dig med samma vänliga ögon längre.

Men du är inte värd all tid och energi som det skulle gå åt till att skriva ett sådant inlägg. Du är inte värd att ägna en ytterligare tanke eller fundering. Det är inte så mycket mer att göra än att gå vidare utan dig, utan din egoism, utan din respektlöshet, utan din feghet och rädsla för konfliker, och utan din icke existerande ryggrad.

Så jag låter bli.
Jag skriver inte det där inlägget som jag haft i mitt huvud sedan jag hörde om dina senaste patetiska och barnsliga ignorerande handlingar mot mina nära. Jag är inte som du. Än är jag inte blind, jag ser fortfarande. Jag ser en liten olycklg människa med ett enormt bekräftelsebehov. En liten rädd skit som inte har riktiga vänner eller relationer eftersom han inte vågar visa vem han egentligen är, innerst inne.

Så jag låter bli eftersom jag inte är som du. Du är inte värd mig och du förtjänar inte mina tankar eller ord längre.

Jag är starkare nu, jag håller huvudet högt, och min ryggrad är fortfarande intakt.

Thank Gaaaad.

Amen.

127 hours

Kommer ses inom en snar framtid...

Vem fan är du?


Vi sitter på fikarasten och garvar åt alla tragiska, patetiska och hysteriska insändare. Särskilt alla kärleksförklaringar får sig en rejäl känga av samtliga vid bordet och vi spinner vidare på anti-love-insändare...Typ "Min hatade Urban, du gör mitt liv mörkt och tråkigt, jag hatar verkligen din andedräkt och sättet du tuggar din mat på. Tack gode gud för DN som jag kan veckla upp vid frukostbordet så jag slipper se ditt fula och tragiska fankap. En stor käftsmäll på snoken från Snart inte din"

Sen kommer den bästa på länge!



Och nej, jag vet inte vem du är och jag längtar absolut inte efter barn med dig, så om det kommer något får du ta hand om det själv!


Pöss
<3


måndag 7 februari 2011

Att vara bra på det jag gör


Ungefär såhär.
Jag var grym ikväll.

Vad skulle jag göra utan mina pass?

Pure Love till kroppen,
varje gång!

Happy Happy Sandy

Sjukt nöjd med helgen.
Sjukt snygg skinnjacka har jag shoppat.
Sjukt skönt med manikyr och pedikyr.
Sjukt skönt med sol, fina vänner och träning.



________________________________
Ehh..just ja! SJUKT SNYGG SANDY :D
Tack söta!

lördag 5 februari 2011

fredag 4 februari 2011

Because I'm worth it!

Jag faller isär.
Bokstavligt talat.
Mina naglar fnasar sönder och nagelbanden spricker.

För att rädda det som räddas kan ska jag   ä n t l i g e n   hänga med brudarna på manikyr och pedikyr imorgon. Halle och lujah! Som jag sett fram emot denna helg! Först träning, sedan mys, sedan mer kärlek till mig själv och sedan vin och 35-årsfest med en av mina fantastiska klänningar på. Jag kommer vara skitsnygg och ashet och alla som ser mig kommer att tycka att jag är fantastisk och bäst. Och sen när dom hör att jag är singel kommer dom fråga: "Men herrguud, vem var idioten som släppte dig lös?" Och då kommer jag rycka lite på axlarna och svara att: "Det undrar jag med, men uppenbarligen någon som var lite dum i huvudet och gjorde sitt livs största misstag...aahhh well.." eller nått annat svalt och så där småroligt...Jag ska fila lite mer på den kommentaren...

Anyways. Sen detta blev bokat har jag drömt två drömmar om att något går åt helvete imorgon. Första drömmen var att just min tid blev inställd och jag fick sitta och titta på när dom andra fick sina behandlingar. Ångest och besvikelsen var enorm och jag var tvungen att ringa och dubbelkolla att vi fortfarande var bokade. Inatt drömde jag att jag åkte taxi och lämnade plånboken i taxibilen vilket gjorde att jag inte hade några pengar att betala med och fick inte följa med. Så imorse var jag tvungen att ringa igen och dubbelkolla att vi verkligen ska dit imorgon och om jag kan låna pengar av nån om något händer med min plånbok under dagen. Jo, men det var lugnt och jag blev ombedd att slappna av lite...

Jamenvisst...det ska jag, efter jag har blivit ompysslad och pamprad bortom all anständighet. Då ska jag slappna av. Och vara extremt snygg och glänsa.

onsdag 2 februari 2011

Transformers

Är jag för trött om jag tycker att denna film är bra och maskinerna lite roliga?

FYI

Jag ska sova mer.

Skönhetssömn skiter jag i eftersom det uppenbarligen inte gäller mig, men jag kommer ändå försöka lägga till lite på antalet timmar i sträck på min sovtid.

Det är såååå mycket skönare när man får på sig underkläderna åt rätt håll nämligen.

Insomnia

Det här med att inte gå och lägga sig om kvällarna...
Jag undrar hur länge det håller?

tisdag 1 februari 2011

But why?

Jag tänker elaka tankar och jag ältar scenarion i mitt huvud beroende på om han är där eller inte. Ikväll var han inte där. Igår ignorerade han mig lika mycket som jag försöker ignorera honom. Han för att han är en idiot, jag för att jag försöker skrapa ihop skärvorna av mig själv för att kunna fungera nomalt på mina klasser.

Han är arg på mig. 

Hon har försökt att stilla sitt dåliga samvete och förklarat sig för mina vänner, alltså hennes kollegor och medarbetare. Deras ord har väl inte varit sockersöta, deras kommentarer har inte varit förstående och deras förhållningssätt till henne har inte varit förlåtande. Det har hon nog berättat för honom, och mått lite mer dåligt och säkert haft lite mer dåligt samvete. Buhuhuuu...gråta ut lite och prata lite mer om hur hemsk jag är som har berättat detta "för alla". Hur dum jag är som inte vill prata med varken henne eller honom för att underlätta för dom.

Senaste veckan har säkert fått honom att inse att detta inte är något som han kan komma undan med. Såsom han alltid annars har gjort så lätt. Detta är inte något som han bara kan sopa under mattan. Den här gången måste han ta lite konsekvenser och då blir det ju genast jobbigt...Han sa till min chef förra måndagen att han inte förstod varför det har blivit en sån stor grej. Och nej, hur ska han kunna göra det? Det handlar ju om respekt, förtroende och professionalism, något som varken han, eller hon, vet vad det är.

Så nu är han arg.
På mig.
Det här är ju mitt fel, egentligen.
Det är jag som har satt dom i den här jobbiga situationen genom att berärtta om mitt brustna hjärta istället för att le, vara glad och hoppa och studsa. Det är allt mitt fel och nu ska jag straffas ännu mer.

Så känns det iaf...



Och ända kan jag inte stoppa tankarna från att undra var han var ikväll och vad han gjorde för mysigt med henne, istället för med mig.


Snälla någon,
skjut mig.