Ordning och reda

Jo jag har ju fått en kombo.
Hon har kommit in och styrt upp mitt liv.
Hon plockar i lägenheten, hon uppmanar mig att ta tag i det ena och det andra. Sånt som jag själv vet att jag borde ha gjort för länge sen men av någon dålig anledning inte tagit mig för. Som att ta ut min magisteraxamen, som att ringa någon form av hyresvärd och tala om att jag har Sibirien i mitt sovrum pga trasiga element, som att söka mer jobb i Stockholm, lägga upp min CV på alla möjliga olika företags hemsidor. You know, adult stuff.

Det bästa av allt är maten. Igår när jag kom hem från mitt pass stod den färdig på spisen. Ungsgratinerade laxfiléer med lite pasta och en röra av grönsaker och cream fraich. Något av det smarrigaste jag ätit på länge (except Mickys food ;-)).

Det känns som om det här kommer bli bra för mig. Och hon får en cool roomie. Alla vinner!

Vad blir det för mat?

Gyroskött med morötter och paprika.

Och keso, but of course!

Att skämmas

Jag skäms nästan lite. Om att jag skrev att han var ett miffo. Ikväll var han där igen, mitt framför mig. Ostadig, vinglig och såg ut att grina illa vid flera tillfällen. Jag hade en utländsk gäst på passet och tyckte att det gick lite bättre att få kontakt med honom när instruktionerna var på engelska. Så efter passet fångade jag upp honom och frågade hur bra han förstod svenska. Han förstod finfint sa han.

- Jaha, så då är du dum i huvudet i alla fall då alltså? Nej, det sa jag förstås inte, bara i mitt elaka lilla huvud.

Han undrade varför jag frågade och jag förklarade att det ibland ser ut att göra ont i honom och att han ändå inte korrigerar sin teknik eller går ner i vikt när han inte orkar. Han ser liksom sne ut i hela kroppen och jag är rädd att han ska skada sin nacke när han rycker som han gör. Han berättade då att han hade en svag vänsteraxel och att han därför körde tyngre på den andra och lite lättare i den vänstra eftersom han var rädd att förlora rörligheten i den om han mesade. Huh? Dum i huvudet?

Sen berättade han att han dessutom inte kunde lyfta sin väntra axel lika högt som höger sedan han fått en stroke och blivit förlamad i hela vänster sida. Ungefär här svalde jag min mentala bedömning av honom och satte på mig skämsmössan. Här står en man, som fått stroke, blivit förlamad, kommit tillbaka, är rädd att förlora sin rörlighet igen och därför överkompenserar med hela andra sidan i allt han gör. Men han står här. Framför mig. Och jag dömer honom innan jag vet bättre. SKÄMS Sandy, SKÄMS!!

Vi pratade lite till, han sa att han faktiskt hade ont i nacken och högra sidan nästan jämt. Vi övade lite riktmärken framför spegeln hur högt han får gå med armen och sedan önskade vi varandra en trevlig kväll, efter att han hjälpt mig plocka undan mina vikter som låg kvar på golvet.

Jo, skäms, det gör jag.

Sköna Söndag

Det är söndag hemma på min andra gata i stan. Västmannagatan 44 i Vasastan där Sportlife ligger. Där hänger jag idag och laddar för dubbeltrubbel senare i eftermiddag med Combat och Pump back2back. Fram tills dess ler jag åt våra medlemmar som kommer in och tränar, jag gör lite proteindrinkar till mig själv och kollar lite på Idol på vår stora fina tv. Och jag får betalt. Halle & luja!

Oväntat besök

Jag har ingen gevalia hemma. Däremot har jag instant coffe från Euroshopper. Jag borde skaffa mig gevalia känner jag nu, bra att ha när man får oväntat besök menar jag.

Hon kom igårkväll. Guidade henne från t-bana till Stortorget där jag och min kommande tillfälliga kombo satt och åt lite middag. Hon hade suttit på en buss sedan 14.30, hunnit med tandläkaren och avstyrt ett tjejbråk på skolan innnan det. Hon är socionom. I småland. Huh?!

Vi har inte setts på flera år men det spelar ingen roll. Det är som vanligt i alla fall.
-Tjenare Jajje!
-Nämen tja Floffe!

Hon ställer dom svåra frågorna som ingen annan vågar ställa. Och hon orkar lyssna på det långa, flummiga svaret. Jag ör glad att hon är här, om än för en natt.

God morgon Gamla Stan

Det är fredag och här sitter jag och önskar mig bort...

Jag längtar hem till min gata i stan.
Jag vill ha helg och jag vill vara ledig.
Helg får jag men inte ledigt.
Jobba jobba, jobba.

Och någon måste plocka mina ögonbryn.

MVG

Jag är rätt bra på det jag helst gör.

Bekräftelse uppifrån känns skönt i magen.

Jag ger mig själv Mycket Väl Godkänt.

I have arrived.

I-landsproblem

Det är sol och ljust som fan ute. Och här ligger jag i soffan och kollar på någon cp-såpa. Det är så dålig handling att jag glömde dricka mitt kaffe, blir helt fördummad av att titta på skiten, uppenbarligen.

Men man ska vara glad för det lilla. Jag ser ju faktiskt hela tragedin. Och min chef är trots allt jättebra. Det finns alltid dom som har det värre.

Moahaha ;-)

Men för i hela helvete!

Jag ser bättre, kanske. Det är svårt att säga för Dr. Pannbens kollega, hon som nu har hand om mig. Hon säger att det ser lite lugnare ut i ögat nu men att det fortfarande finns kvar fläckar av någonting oidentifierbart. Hon är lugn som en filbunke och sävlig som få. Jo, tack jag ser det. Eller ser inte, eller hur vi nu ska säga.

Så, nytt fint foto idag, ny fin, stor nedknarkad pupill, fortfarande ingen säker lösning i sikte. Ny tid om två veckor då det blir en ny bild och antagligen en ny uppföljning efter det, och en till efter det. Gaaahhh!!

-Om det här hjälper nu då, och jag ser bättre och bättre, kommer det här vara en behandling som måste tas regelbundet då eller var sprutan en engångsgrej?

Det kan hon inte svara på, Dr. Sävlig. Hon kan nämligen inte se in i framtiden. Nähäää!?! Det trodde jag förstår du. Dumt av mig. Hon kunde tippa på att jag måste göra uppföljningar under nästkommande halvår och sedan vet ingen någonting. Jag får iaf inte köra bil, eftersom det kan bli problematiskt, som hon uttryckte det. No shit Sherlock?!

JAg vet inte om jag gillar hennes inställning. Jag vet inte om jag gillar henne alls. Jag vet fan inte om jag gillar någonting just nu. Just nu är allt skit och jag vill bara se ordentligt på ett ynka litet öga. Ska det vara så svårt? Varför kan jag inte bara få se ordentligt?

Jag vill ha tillbaka Dr. Pannben.

Bajs. Nu rinner det igen...

Dagen D

Jag har drömt hela natten att jag ser bra. Jag känner att jag inte längre stör mig lika mycket på att ögat är sjukt. Jag tänker att hjärnan har ställt om sig, anpassat sig och gått vidare utifrån de nya förutsättningarna. Jag tror jag ser bättre.

Idag håller vi alla tummar och tår vi har okej? Tänker fina tankar och hoppas att det inte behöver bli så många mer sprutor i lilla ögat. Önskar att ögat blir friskt och att körkortet får vara kvar i plånboken där det hör hemma.

Idag är en bra dag att se på.

Björnes magasin

Jag saknar nog någon. Kom att tänka på honom igårkväll och insåg att han är lätt att tycka om. Han är så fin och jag är glad att han finns i mitt liv, om än på avstånd.

Min fina Björne.

Puss!

Smärta

Jag har ont i kroppen.
Aj.

Feber

Somliga staffar gud på en gång.
Jag tycker att jag redan fått nog av sjukdomar. Lite så det räcker nu känner jag.

Du är lägre ner än valbajs

Jag är raderad.
Mes.
Grattis på födelsedagen till dig med.
Sucker.

Att vara tom på energi

Jag försöker att inte hetsäta.
Det går sådär.
Kroppen skiker efter mat och nöjer sig inte med långsamt intag. Jag moffar i mig färsk tortellini med pesto och keso (but of course).
Jag har tränat sedan kl 12 idag. På combatkoreografi och sedan kört två pass. Hade en gammal avdankad Kändis på mitt pumppass idag. Hon var duktig och väldigt trevlig. Han som var ett mongo förra söndagen kom idag igen. Jippi tänkte jag och gav mig fan på att se till att han gjorde som alla andra. Det gick bra, lyckades få honom ner på säker-träningsnivå i alla fall och lärde mig allas namn också. Håhåjajaa...Nu är maten slut. Fahn!