Om ögonen

Imorgon ska jag hänga med pensionärerna på Retinamottagningen igen. Mitt öga ska bli bedövat och jag ska skämta lite med läkarna, le snällt mot sjuksköterskorna och försöka att i n t e titta på sprutan. Vill du vet hur det går till läser du här.

Jag är lugnare idag tror jag. Jämfört med förra kvällen innan sprutan i ögat. Denna gång vet jag vad som kommer att hända, jag vet hur mitt öga kan komma att reagera och jag vet att det är helt normalt om ögonvitan blir som maräng och glider ur sin lilla håla om jag inte passar mig som ögat (hahaha). Vill du veta hur jag mår när det händer läser du här.

Däremot är jag mer nervös för utgången med denna spruta. Den förra hade jag inga förväntningar på, inga som helst. Sprutan imorgon hoppas jag ska göra mig frisk. Helt och hållet vore väldans trevligt. Jag behöver verkligen ett friskt öga. Jag har ju bara två (ddöööhhh) och det vänstra är redan kört. Har jag inte sagt det?

Jo, så är det. Mitt vänstra är skadat på näthinnan på gula fläcken med permanent synnedsättning som resultat. Hur? Jag spelade fotboll när jag gick på högstadiet och fick en boll i ansiktet. Flög bakåt av smällen och när jag tittade upp var det svart för vänstra ögat. Ilfart till akuten och en överläkare tittar på mig och förklarar att mitt öga blöder inuti, blodet gör att jag inte ser och att hon heller inte kan se in i ögat. Trevligt. Jag får gå en vecka med lapp och när jag kommer tillbaka har blodet försvunnit och hon tittar igen och säger "Ojdå".

Hoppsan hejsan ja. Trycket i huvudet vid smällen hade gjort att näthinnan sprack. Det ska inte kunna hända sa hon, överläkaren. Det var en på miljonen. Jippiii. Att sedan sprickan sätter sig precis på gula fläcken, som är det direkta seendet, det..ja det var tydligen en på miljarden. Hjodiladihjodiladi hoppsan vilken dag. Det ska inte hända. Man ska inte kunna få en sådan skada av en fotboll i ansiktet. Det ska inte hända sa dom då.

Men det hände mig.

Så nej, jag är nog inte så förvånad att jag igen drabbas av något som inte har hänt någon annan förrut (i det här landet iaf). Inte alls egentligen. Att vara unik kommer liksom naturligt för mig. Moahaha. Mmmm...haha...ha. Eller nått. Jag hanterar det på det enda sättet som jag vet hur just nu. Jag gillar läget och jag förtränger de känslor av uppgivenhet och orättvisa som pockar på uppmärksamhet långt där inne. Jag tänker framåt och jag tänker anpassning. Gilla läget, gilla läget. Inte mitt fel, inget att göra åt, gilla läget...

Imorgon sätter jag min tro till sprutan. Hoppas att den kan göra mig frisk, på riktigt. Jag behöver ett friskt öga. Jag vill ha åtminstonde ett. Snälla.

Får jag det ska jag verkligen gilla läget,
på riktigt.

Amen.