måndag 10 maj 2010
Morgonstund har guld i mund
Borttaget inlägg
Etiketter:
Endorfiner,
Feelgood,
hälsofrämjande aktiviteter
söndag 9 maj 2010
Sovmorgon
Ungefär så.
Snoozade i en timme,
sen somnade jag om,
vaknade,
somnade om igen.
Släpade mig ur sängen till soffan.
Kommer inte hända så mycket mer idag känner jag.
Välkommen Slappar-söndag!
Snoozade i en timme,
sen somnade jag om,
vaknade,
somnade om igen.
Släpade mig ur sängen till soffan.
Kommer inte hända så mycket mer idag känner jag.
Välkommen Slappar-söndag!
lördag 8 maj 2010
Nämen, bjuder ni? Vad trevligt
Jag har varit på Hotellet ikväll. Körde ett stenhårt combat pass till halv sju och gjorde mig iordning med några läckra kollegor efter det. Vi hade inte så bråttom. Eller jag hade egentligen bråttom men glömde bort hur cranky jag kan bli utan mat. Anyways, vi kom från gymmet vid 20.00. Vid det laget hade jag kommit på hur tokigt det kan bli utan mat och sa att jag måste äta. Skit samma vart, jag måste ha mat. NU.
Så vi åkte till Östermalmstorg och klickade och klackde oss fram till Hotellet. Trevligt ställe, jag kan ha varit där förut. I en annan tid. Jag rycker iaf upp dörren och svarar precis på Lindas fråga om jag inte dör och vill äta någonting?
- Jo, men dom kan väl ge mig mat här för fan!
-Välkommen, jo vi har mat här... är det någon som piper från ena hörnet av entrén. En liten vakt eller nått står i ett hörn och trycker.
Jamenvisst, här kommer jag och jag ska ha mat. Inser att den approachen kanske inte funkar annat än i dörren så när vi kommer upp på hyllan där alla proppfulla bord är frågar jag en fin kille som jobbar där om det finns någon möjlighet att få ett bord pronto eftersom jag verkligen måste få någonting i magen? Sen ler jag, lägger huvudet på sned och tittar med bedjande ögon på den lilla stackaren. Han ilar genast iväg till hovmästaren, pekar på mig och mitt entourage av två snygga brudar. Prat, prat, fix, trix, snart, vi gör allt vi kan, får vi bjuda på vin så länge?
Det går bra, vi får vin och lite senare ett bord. Vrålhungrig är jag vid det här laget, egentligen ett under att jag inte dog på stället innan vi ens fick vårt bord. Så menyn. Jag tittar, väljer, vräker i mig i tanken av allt men bestämmer mig för kycklingen. Och baconlindade haricots vert. Och babybladspenat med rädisor och bulgur. Och citronrisotton. Mumma! Skål och klirr och vilken bra service vi fick! Va?! Lucky us!
Sen kommer brödet och smöret och de sju svåra åren. Vi väntar. Och väntar. Jag rensar brödkorgen. Väntar. Frågar efter maten. Snart klar. Ber om en ny brödkorg. Slut innan hon ens hunnit ställa ned den på bordet. Väntar. Frågar. Det är såååå nära nu säger hon, en av våra servitriser. En annan servitör kommer fram efter ytterligare 18 minuter och frågar om vi vill ha lite mer vin, vi har ju väntat så länge nu. Ja tack. Vinet kommer och precis efter det maten. Halle och luja!
Äter, njuter, dricker antioxidanter och mår prima. Finally. Pratar strunt och sex and the city, läppstiftskillen som den ena har träffat men dumpat just pga smeknamnet, och sen var det exet som den andra messade med för kvällen. Mingla lite kanske? Jepp. Check please.
-Men tjejer, vi bjuder på det här ikväll. Ni fick ju vänta så länge. Ha en trevlig kväll istället och kom gärna tillbaka.
Shank you, spank you. Allt är förlåtet. Jag gillar fortfarande Hotellet. Väldigt mycket faktiskt. Helt fantastisk service trots väntan och sedan plåster på magsåren i form av gratis middag och vin.
Tack brudar för en ljuvlig kväll!
Så vi åkte till Östermalmstorg och klickade och klackde oss fram till Hotellet. Trevligt ställe, jag kan ha varit där förut. I en annan tid. Jag rycker iaf upp dörren och svarar precis på Lindas fråga om jag inte dör och vill äta någonting?
- Jo, men dom kan väl ge mig mat här för fan!
-Välkommen, jo vi har mat här... är det någon som piper från ena hörnet av entrén. En liten vakt eller nått står i ett hörn och trycker.
Jamenvisst, här kommer jag och jag ska ha mat. Inser att den approachen kanske inte funkar annat än i dörren så när vi kommer upp på hyllan där alla proppfulla bord är frågar jag en fin kille som jobbar där om det finns någon möjlighet att få ett bord pronto eftersom jag verkligen måste få någonting i magen? Sen ler jag, lägger huvudet på sned och tittar med bedjande ögon på den lilla stackaren. Han ilar genast iväg till hovmästaren, pekar på mig och mitt entourage av två snygga brudar. Prat, prat, fix, trix, snart, vi gör allt vi kan, får vi bjuda på vin så länge?
Det går bra, vi får vin och lite senare ett bord. Vrålhungrig är jag vid det här laget, egentligen ett under att jag inte dog på stället innan vi ens fick vårt bord. Så menyn. Jag tittar, väljer, vräker i mig i tanken av allt men bestämmer mig för kycklingen. Och baconlindade haricots vert. Och babybladspenat med rädisor och bulgur. Och citronrisotton. Mumma! Skål och klirr och vilken bra service vi fick! Va?! Lucky us!
Sen kommer brödet och smöret och de sju svåra åren. Vi väntar. Och väntar. Jag rensar brödkorgen. Väntar. Frågar efter maten. Snart klar. Ber om en ny brödkorg. Slut innan hon ens hunnit ställa ned den på bordet. Väntar. Frågar. Det är såååå nära nu säger hon, en av våra servitriser. En annan servitör kommer fram efter ytterligare 18 minuter och frågar om vi vill ha lite mer vin, vi har ju väntat så länge nu. Ja tack. Vinet kommer och precis efter det maten. Halle och luja!
Äter, njuter, dricker antioxidanter och mår prima. Finally. Pratar strunt och sex and the city, läppstiftskillen som den ena har träffat men dumpat just pga smeknamnet, och sen var det exet som den andra messade med för kvällen. Mingla lite kanske? Jepp. Check please.
-Men tjejer, vi bjuder på det här ikväll. Ni fick ju vänta så länge. Ha en trevlig kväll istället och kom gärna tillbaka.
Shank you, spank you. Allt är förlåtet. Jag gillar fortfarande Hotellet. Väldigt mycket faktiskt. Helt fantastisk service trots väntan och sedan plåster på magsåren i form av gratis middag och vin.
Tack brudar för en ljuvlig kväll!
Etiketter:
Feelgood,
Gratis glädje i sthlm,
hälsofrämjande aktiviteter,
Kvällstid
torsdag 6 maj 2010
Spelas just nu
Den tackar vi Björne för. Han som sitter på ett tåg på väg till huvudstaden, finally.
Don't mess with me, please.
Jag kan nog ibland uppfattas som dumsnäll. Jag har svårt att säga nej och sätter gärna någon annan i första rummet. Ser genom fingrarna, "I'll let that one slide" tänker jag alldeles för ofta... Helst med sådana som inte förtjänar det alls har jag märkt. När jag blir utnyttjad är det inte ovetandes. Nej då. Jag vet. Alltid. Don't you worry.
Kanske för snäll, ja, men aldrig dum eller så blåst att jag inte ser vad som händer. Bara så du vet.
Jag måste uppenbarligen spotta upp mig lite. Måste säga ifrån även om du mår som en råtta. För det är jag lite ledsen faktiskt. Jag ska inte behöva säga till om självklara saker, du ska inte sätta mig i den situationen. Let's face it. Vi är vuxna människor båda två. Hade du gjort så här mot någon annan hade du åkt ut med huvudet före på gatan.
Utgifter har vi varje månad,
se till att vänja dig med att betala dom.
Vänligen,
Sandy
Kanske för snäll, ja, men aldrig dum eller så blåst att jag inte ser vad som händer. Bara så du vet.
Jag måste uppenbarligen spotta upp mig lite. Måste säga ifrån även om du mår som en råtta. För det är jag lite ledsen faktiskt. Jag ska inte behöva säga till om självklara saker, du ska inte sätta mig i den situationen. Let's face it. Vi är vuxna människor båda två. Hade du gjort så här mot någon annan hade du åkt ut med huvudet före på gatan.
Utgifter har vi varje månad,
se till att vänja dig med att betala dom.
Vänligen,
Sandy
onsdag 5 maj 2010
Att springa in i tegelmuren deluxe kl 07.00 en helt vanlig onsdag - eller träningsporr
Världens löjligaste Workout tänkte jag när tränaren skrev vad vi skulle göra imorse.
AMRAP (As Many Rounds As Possible) 15 minuter av:
3 ring dips
5 pull-ups
utfallsgång 10 meter med 10 kg ovanför huvudet.
That's it?!?!
Störtlöjligt.
Sen försökte jag mig på en ring dip.
OH. MY. GAAD.
Let's face it, om jag skulle gå ner några pannor skulle det vara mycklet enklare. Men nu har jag ju jäkligt mycket muskler som väger (hahaha..oajooo, vi säger så va?) så vad ska man göra?
Slita. Kämpa. Streta. Skrika. Svära. Våga. Vägra. Vila.
Så här kunde det ha sett ut:
Men det gjorde det inte.
Jag fick ta hjälp av ett gummiband i både dipsen och pull-ups'n. Förnedringen var total när jag inte ens orkade dra mig upp utan fick hoppa upp och bara hålla emot allt vad jag kunde på vägen ner. Utfallsgången var iaf piece of cake! Ha! Mina ben är stenhårda.
Efter det hade vi en liten tävling mot varandra, vem som kunde hålla kvar två stycken 10 kilos vikter längst utan att byta grepp. Den som släppte först fick göra burpees tills den sista släppte. Då var det ju extra kul att basketproffset från Sthlm 08 var med och provtränade idag, han med händer stora som tefat som inte alls hade några problem att få fingrarna runt kanten på viktplattorna. Vi körde tre gånger...han vann alla. Bästa kommentaren var när alla andra gjorde burpees och han bara flinade och sa lite nonchalant: "Ska jag släppa snart eller vill ni köra mer?"
Love it!
Nu har jag suttit på jobbet och låtsats jobba. Jag kan inte göra så mycket mer. Min kropp hatar mig och vägrar göra som jag säger. Enda räddningen just nu är att det är lunch om 5 minuter. Då kanske jag kan ta mig upp ur stolen och kravla mig iväg till lunchrummet.
Eller inte.
Hepp!
AMRAP (As Many Rounds As Possible) 15 minuter av:
3 ring dips
5 pull-ups
utfallsgång 10 meter med 10 kg ovanför huvudet.
That's it?!?!
Störtlöjligt.
Sen försökte jag mig på en ring dip.
OH. MY. GAAD.
Let's face it, om jag skulle gå ner några pannor skulle det vara mycklet enklare. Men nu har jag ju jäkligt mycket muskler som väger (hahaha..oajooo, vi säger så va?) så vad ska man göra?
Slita. Kämpa. Streta. Skrika. Svära. Våga. Vägra. Vila.
Så här kunde det ha sett ut:
Men det gjorde det inte.
Jag fick ta hjälp av ett gummiband i både dipsen och pull-ups'n. Förnedringen var total när jag inte ens orkade dra mig upp utan fick hoppa upp och bara hålla emot allt vad jag kunde på vägen ner. Utfallsgången var iaf piece of cake! Ha! Mina ben är stenhårda.
Efter det hade vi en liten tävling mot varandra, vem som kunde hålla kvar två stycken 10 kilos vikter längst utan att byta grepp. Den som släppte först fick göra burpees tills den sista släppte. Då var det ju extra kul att basketproffset från Sthlm 08 var med och provtränade idag, han med händer stora som tefat som inte alls hade några problem att få fingrarna runt kanten på viktplattorna. Vi körde tre gånger...han vann alla. Bästa kommentaren var när alla andra gjorde burpees och han bara flinade och sa lite nonchalant: "Ska jag släppa snart eller vill ni köra mer?"
Love it!
Nu har jag suttit på jobbet och låtsats jobba. Jag kan inte göra så mycket mer. Min kropp hatar mig och vägrar göra som jag säger. Enda räddningen just nu är att det är lunch om 5 minuter. Då kanske jag kan ta mig upp ur stolen och kravla mig iväg till lunchrummet.
Eller inte.
Hepp!
tisdag 4 maj 2010
Att älska Sommartider
Hej, hej, sommartider!
Jag börjar 8.00 och slutar 16.00.
Inte så slitsamt det inte.
Hepp hepp!
Jag börjar 8.00 och slutar 16.00.
Inte så slitsamt det inte.
Hepp hepp!
-Hej, jag heter Sandy och jag är bubblaholic
Jag tar mig inte ur bubblan.
Har gjort ett lamt försök till att påbörja diskussionen till ett slut på veckopendlandet. Eller det var fan inte ens ett försök, det var mer ett skämt för att kanske få se en reaktion. Den blev lite ledsen och tyckte inte alls att mitt skämt var roligt.
Och det var ju bra.
Eller nått.
Har gjort ett lamt försök till att påbörja diskussionen till ett slut på veckopendlandet. Eller det var fan inte ens ett försök, det var mer ett skämt för att kanske få se en reaktion. Den blev lite ledsen och tyckte inte alls att mitt skämt var roligt.
Och det var ju bra.
Eller nått.
lördag 1 maj 2010
New shoes..

På väg till erica i mina nya skor. Dom är skyhöga, klackarna alltså, och sylvasssa. Jag är minst 1.68 nu. Yay! Inte Yay är det att gå i gamla stan med dom..kullersten, Sandy och stilettos är ett Big no-no upptäckte jag. Var tvungen att gå ultralångsamt, så där långsamt så folk bakom en vill skjuta en i huvudet. När jag kom till järntorget låtsades jag helt enkelt att jag skulle möta någon som var lite sen...lalala..här strosar jag, och väntar..lalala...
Nästa gång åker jag taxi till tuben.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




